Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Stormen" på The Globe

Publicerat fredag 14 juni 2013 kl 12.39
Mikael Timm recenserar "Stormen" på The Globe
(3:32 min)
The Globe i London. FOTO: DAVID THOMSON/AP

Att kulturevenemang blivit en allt viktigare del av turistindustrin talas det ofta om. De stora resmålen konkurrerar genom att erbjuda turisterna spektakulära muséer, underbara slott och artistframträdanden.

I London finns allt detta - och så naturligtvis William Shakespeare vars teater The Globe byggdes upp 1997 och sedan dess varje sommar lockar turisterna med att se teater som på Shakespeares tid. Det vill säga utomhus, i tidstrogna uppsättningar med nära - ibland pinsamt nära kontakt med skådespelarna. Årets första föreställning är Stormen, Mikael Timm har sett den.

Fullt av förväntansfulla åskådare varav en del knappt varit på teater, en del inte förstår engelska och andra kan allt om Shakespeare. Platsen är The Globe, Shakespeares rekonstruerade teater i London som varje sommar försöker bevisa att traditionell kultur kan besegra samtiden, inklusive kulturell uppgivenhet.

På parkett står åskådarna mycket nära scenen - de är nästan lika mycket del av föreställningen som skådespelarna och den numera obligatoriska lilla orkestern. Vad teatern säljer är en tidsresa - så här kan det ha varit på Shakespeares tid - fast då bortser man förstås från närvaron av hovmän som kunde avbryta, censurera och lägga ned föreställningen. Å andra sidan var det billigaste platserna på teatern då överkomliga för nästan alla vilket knappast är fallet idag. För nu handlar det om det designad folklighet så in i tv-tiden det bara går. Det här skall vara roligt. Det ska vara fysiskt. Det ska ge något man talar om. Och viktigast: Det ska vara mer än TV.

Stormen, Shakespeares sista stora pjäs, är inte den lättaste att sätta upp. Prospero, en gång mäktigast i Milano, härskar nu på en mystisk ö, betjänad av andar. Där strandsätts en delegation från hans gamla hemland, de som en gång svikit honom och nu alltså hamnar på en plats mellan dröm och verklighet.

Jag har sett Peter Brook, en gång kung av Shakespeareförställningar, göra Stormen där ett palmblad fick vara skogen och en tegelsten slottet. Ön kan ju vara ett tillstånd, eller så kan man läsa pjäsen som Shakespeares avsked till dikten. Eller psykoanalytiskt, eller så den handlar den om konflikten mellan natur och civilisation. Här är det Stormen med pubhumor, skådespelare som klappar publiken på huvudet, pissar på den - nåja, låtsas, kort sagt - skådespelarna larmar och gör sig till. "Mer än på TV" tycks ha varit ledstjärnan för regissören Jeremy Herrin, en skicklig Shakespeare-veteran. Och visst - det är mer övertygande än på TV. De älskande är verkligen unga, inte bara sminkade. Miranda är en flicka som vaknar, hennes make charmig på ynglingars odrägliga vis. Prospero spelad är verkligen livserfaren. Anden Ariel är omänsklig som naturen är, när den är på riktigt och inte på TV.

Och det lyckas. Shakespeares språk, mer än gester och scenografi värmer den kalla försommarnatten. Ariel, luftanden, flyger i väg över Londons hustak. Åskådarna tankar upp sig på gin och tonic och försvinner tillbaka till nutiden.

Stormen är över, fast när jag trasslar mig fram genom ett nattligt London med utklädda festsällskap, tiggare och övervakningskameror som från höjden följer mina steg slår det mig att vi nog lever i Stormen. Permanent. Inte undra på att Shakespeare är den ledande unge brittiske dramatikern också denna sommar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".