Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Men en fjäril har jag inte sett här" på Teater Tribunalen

Publicerat måndag 17 juni 2013 kl 13.00
Maria Edström recenserar "Men en fjäril har jag inte sett här"
(2:23 min)
Teater Tillsammans gästspelar på Teater Tribunalen. Foto: Lanna Olsson

Teater Tillsammans är en Stockholmsbaserad fri teatergrupp som består av svenska och tyska medarbetare och som spelat flera tyska författare som Büchner, Fassbinder och Hauptmann sen starten 2010. Nu i helgen hade man premiär på Teater Tribunalen med "Men en fjäril har jag inte sett här" av den tyska dramatikern Lilly Axster, och pjäsen bygger på autentiska brev och dokument från barn och ungdomar i nazisternas ghetton och koncentrationsläger.

Golvet är täckt med ett lager svart jord, det är i stort sett vad regissören Julia Beils scenografi består av. Tolv unga människor i jeans och tröja, men med sina individuella markörer - och där Davidsstjärnan, den rosa tringeln etc satt på de riktiga koncentrationslägerfångarna, där finns blommor, små tygdjur och andra symboler. Och man inleder med att slå fast att man här inte kan göra anspråk på att ens kunna spela de barn och ungdomar som dog i koncentrationsläger eller ghetto utan man "ska påminna om dem - vi vill tala av dem och om dem".

Lilly Axters text från 1994 är en mosaik av olika vittnesbörder som tvinnas runt varandra, korsklipps, upprepas - som vore den fasansfulla värld som nazisterna tvingade på dessa ungdomar liksom omöjlig att berätta som en sammanhängande historia, som den redan tömts på en begriplig mening.

Och Beil skapar teatrala situationer, etyder och rörelser i rummet. Tex upprepas selektionen, där alla på ett led kommenderas antingen åt vänster eller åt höger. Till liv eller till död. En rolig och hemsk scen är man leker "nazi-officeren synar ledet", man pratar låtsastyska "Stanzen i lagens namnen!" och man fnissar och utmanar det farliga, tills också det blir för mycket på allvar. Eller brödet som bänds upp ur en hand eller handen som sträcks ut och tilltvingar till sig en delning - sådana talande kroppsliga positioner .

Teater Tillsammans är en ung grupp som är både originell och modig i sin satsning på tysk dramatik parat med ett djärvt scenspråk. Här har man dock en till största delen väldigt ung ensemble, i riktiga tonåren, vilket gör mig kluven; å ena sidan ger det uppsättningen en speciell närvaro - så här unga var de på riktigt. Å andra sidan ger det föreställningen en lätt amatöristisk prägel, vilket är lite synd eftersom den i sin stil annars är så teatralt avancerad. Men jag sympatiserar med försöket och slutordens "Till våra lärare" låter ju onekligen trovärdigt med riktigt unga röster.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".