Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

100 år av manifesterat oljud

Publicerat tisdag 2 juli 2013 kl 07.46
"Gå runt och upplev staden med öronen, och händerna!
(3:20 min)
1 av 2
Johannes Bergmark skapar med föremål han hittat Foto: Berit Nygren/SR
2 av 2
Bergmarks tillfälliga instrument som han spelar på i inslaget Foto: Berit Nygren/SR

I år är det 100 år sedan italienaren Luigi Russolo publicerade ett manifest där han uppmanade folk att helt bryta med de musikaliska traditionerna och istället skapa sin egen musik. Manifestet hette "Oljudens konst" och läses än idag med intresse, bland annat av improvisationsmusikern Johannes Bergmark.

- Manifestet tycker jag delvis är intressant, delvis naivt, säger Johannes Bergmark.

Det är naivt för att Luigi Russolo hävdar att buller skulle vara något som har kommit med det moderna samhället, säger Johannes Bergmark, men då måste man veta Russolo inte talar om buller i termer av volymstyrka utan som motsats till toner. Enligt den definitionen har buller funnits i alla tider, säger Johannes och exemplifierar med mänskliga röstljud.

- De röstljud som inte är vanlig sång och vanligt tal, utan (och här gör Johannes Bergmark olika läten i inslaget).

Russolos manifest blev det verkliga avstampet för det som kom att kallas futuristisk musik.

De som gillade det de läste började göra konserter i hans anda på gator och torg, men ibland blev förbipasserande så upprörda att de gick till angrepp mot musikerna. Om de inte för att ogillade det de hörde så för att de störde sig på futuristernas attityd.

- De ville inte passa in i salongerna utan de ville orsaka rabalder.

Russolo propagerade också för att den klassiska musiken skulle ta in det moderna samhällets ljud och konstruerade oljudsmaskiner, så kallade intonarumori. Det var stora lådor med trattar som gav ifrån sig ljud med hjälp av en vev, och här i inslaget kommer ett smakprov på en serenad av Russolo från 1920. Det intressanta med intonarumori är att Russolo tycks ha hittat en kompromiss mellan buller och toner, för intonarumori har också en spak som man höjer och sänker det alstrade ljudets tonhöjd med.

Alla intonarumori-exemplar förstördes under andra världskriget men har senare återskapats, och bara för några år sedan gav den svenska KammarensembleN en konsert med instrumentet.

Vad förenar då Russolo och Bergmark? Ja, båda vill att man ska gå runt och uppleva stan mer med öronen än med ögonen, och "gärna med händerna också", tillägger Johannes. Han brukar gå omkring och leta föremål.

- Dels känslan av att hålla i de i handen, men dels också de associationer de ger.

Men för Johannes är det viktigaste inte att utmana traditionen. Nej, faktiskt inte ens att göra musik. För honom är det viktigaste att följa sin nyfikenhet.

- Att utmana mig själv och gå in på nya äventyr helt enkelt.

Det är det som Russolos manifest i grund och botten handlar om, tycker Johannes, men är det oljud som Johannes Bergmark skapar?

- Oljud definieras utifrån sitt sociala sammanhang, svarar han. Det som är oljud för en är det kanske inte för någon annan, och för Johannes handlar det om att skapa skönhet och äventyr. För den som antar hans inbjudan blir det inte oljud, säger han.

Berit Nygren
berit.nygren@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".