Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kanye West: ”Yeezus”

Publicerat onsdag 19 juni 2013 kl 07.46
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli recenserar ”Yeezus” av Kanye West
(3:10 min)
Kanye West. Foto: Matt Sayles/AP

Den amerikanska hiphopartisten Kanye West är tillbaka med sitt sjätte soloalbum ”Yeezus”. Kanye West är känd inte bara som rappare utan även som eftertraktad producent åt andra artister. Nicholas Ringskog Ferrada-Noli har lyssnat på ”Yeezus”.

Kanye West är inte bara hiphopens största rockstjärna. Han är också en av de mest musikintresserade hiphopartisterna i branschen – för varje skiva han gjort har han sökt sig vidare till nya uttryck. Efter att ha lämnat soulsamplingar, stråkarrangemang, arenapop och melankoliska sånger bakom sig släppte han för tre år sen mästerverket ”My Beautiful Dark Twisted Fantasy” som var det mest komplexa, storslagna och rika album som gjorts inom hiphopgenren.

Men hur går man vidare efter en sån karriärshöjdpunkt?

På sin nya skiva har Kanye West inspirerats av mörk acid house och av sin hemstad Chicagos nya hårda hiphopsound. Kanye har även gjort några låtar tillsammans med Daft Punk, som här visar upp en betydligt mer elektronisk och ickenostalgisk sida än på sitt hyllade comebackalbum som släpptes nyligen. Men där Kanye West tidigare har samarbetat med andra musiker för att förverkliga sina idéer, och låtit andra artister bygga vidare på hans eget sound, där förlitar han sig nu på ett modernt och ungdomligt sound som han själv inte är helt hemma i och inte alltid låter helt bekväm i.

Resultatet är Kanye Wests mest fria och ickeperfektionistiska album någonsin, ett försök att göra ett elektroniskt primalskri. Men ”Yeezus” är mer intressant för vad den inte är än för vad den är – traditionella hiphoptrummor och tydliga refränger lyser med sin frånvaro. Lyssna till exempel på refrängen i låten ”Black Skinhead”

Kanye är mindre modig och kreativ när det gäller låtarnas texter. På sina senaste skivor har han utvecklats till en mogen låtskrivare som vågar rota i sitt inre, men här faller han tillbaka i förutsägbar skrytrap. Han är nästan en parodi på klichébilden av honom själv som en urspårad stjärna med total hybris. Men han låter faktiskt mindre gudomligt självklar än på länge, tvärtom låter han prövande och mänsklig, han har släppt fram förvirring och osäkerhet, och det är det som är skivans stora förtjänst.  Och ibland, nästan som av misstag, tittar hans gamla popådra fram. Det här är inte slutet på framgångssagan Kanye West.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".