Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Torgny om Lindgren" av Kaj Shueler

Publicerat fredag 21 juni 2013 kl 07.00
Jenny Teleman recenserar "Torgny om Lindgren" av Kaj Shueler
(2:59 min)
Kaj Schueler har skrivit "Torgny om Lindgren". Foto: Dan Hansson/ Thron Ullberg

"Torgny om Lindgren" heter en intervjubok av journalisten Kaj Shueler som kommit ut lagom till att författaren och akademiledamoten Torgny Lindgrens 75 års-dag.

Fort har det inte gått, de första intervjuverna mellan vännerna inleddes i mitten av 1980-talet men 30 år är ingen långt tid för Lindgren att formulera sig på, ska det visa sig.

På sidan 202 frågar Schueler Torgny Lindgren om vad är meningen med livet. Efter att ha konstaterat att vi kristna inte vet någonting, svarar Lindgren såhär:

"I romanen Norrlands Aquavit finns det en gammal man, han heter Eskil Holm och han räknar upp allt som han har uträttat i livet: Han var med och startade Konsumbutiken som nu är nedlagd, han var med och bildade Folkpartiets lokalförening som nu har upphört, han var med och byggde vägen till Kedträsk som nu har vuxit igen. Det var med stolthet och glädje han såg tillbaka på detta sitt livs verk. Det är nog tyvärr så det är, säger Torgny Lindgren."

Ja, tyvärr och tyvärr, jag blev personligen nöjd med det undvikande svaret. Att sitta mallig och ledbruten efter ett helt livs målmedvetet rundgångsarbete och nöjt betrakta sin egen igenväxta väg. Kanske menar Lindgren med det att man inte kan misslyckas eftersom allt ändå slutar med storfiaskot utplåning. Det gör en lite fri det där.

Åt det hållet framstår i alla fall livshållningen som Schueler envist mejslar fram. Torgny Lindgren har ännu inte skrivit något han är nöjd med, så det är bara att börja om med en ny roman med samma teman: Nåden, minnet, plikten. Troligen blir det inte något för evigheten nästa gång heller.

Sånt tar tid, så hade någon berättat hur mycket jobb det var med att sitta i Akademin hade han tackat nej. Lindgren smiter ofta efter förrätten på torsdagssammankomsterna på Gyldene Freden, får vi veta.

Hummelhonung, den beska sensuella romanen om en fet och en mager bror som ligger och avskyr varandra och bara väntar ut den andres död, kom ur tanken på det särade Öst-och Västberlin. Med den djupt bildade ironikerns underdrift konstaterar han att får man en sån idé på förmiddagen skrivs icke romanen på eftermiddagen.

Det är sånt här trögt mothåll som håller samtalet magnetiskt. Intervjuerna rör sig från lärarjobbet, släkt, skrivandet, kristendomen, till socialdemokratin, prestationsångesten och förtjusningen i kartor, aktier och nyheter - allt trevligt behandlat men av Lindgren skicklig styrt mot det lite vaga, klokskaper, ärligheter och anspråkslösheter.

Det enda stillsamt subversiva som uppstår är detta nådlösa krav på tid. Att en karl faktiskt måste få sätta sig ner med Kirkegaard och Schopenhauer om han ska hinna bestämma sig någongång, vem är egentligen roligast?

Vad är det annars för mening?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".