Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Sovjetiseringen av det offentliga samtalet

Publicerat fredag 21 juni 2013 kl 13.00
Hör Göran Sommardals krönika
(4:17 min)
Foto: Kin Cheung/Scanpix.

Den före detta CIA-medarbetaren Edward Snowdens stora avslöjande om de amerikanska underättelsetjänsternas elektroniska övervakning har skakat världen. Göran Sommardal har blivit betänksam av reaktionerna.

På en fråga i den chat med journalister och läsare av brittiska Guardian som Edvard Snowden deltog i den 17 juni, huruvuda han hade lyckats skapa den offent­liga debatt som var hans avsikt, svarade han att till att börja med blev han upp­muntrad av det som hände, men efter ett tag tyckte han sig kunna iaktta att mainstream-medier var mer upptagna av hur han hade uttalat sig när han var 17 eller hur hans flickvän såg ut, än hur världhistoriens mest omfattande övervakningsprogram av icke misstänkta tog sig ut.

Självfallet finns det ett intresse av att kasta ett öga på andra läckare och whistleblowers i samtidshistorien för att bilda sig en uppfattning om Snowdens roll och motiv. Medierna älskar ju den sortens promenader.

MEN, om man går ett eller två steg längre i den riktningen hamnar man lätt i ett annat sällskap. Det är vad David Brooks gör i en artikel i New York Times ("The Solitary Leaker"), där han psykologiserar och sociologiserar Edvard Snowden till den milda grad för att framställa honom som en omogen, ogift, hög-avlönad, areligiös, illojal, bortskämd, otacksam, ofamiljär intelligent-son-of-bitch, som borde veta hut.

David Brooks, som ju i Sverige är känd som medelliberal och lagom-intel­li­gent gästkrönikör i Dagens Nyheter, har därmed börjat nynna på en nidvisa med väl­kända historiska tongångar. Och man behöver ju inte gå så långt som Corey Robin som kallar Brooks den siste stalinisten. Den intressante djävulen finns ju trots allt i detaljerna, och inte i vrövlet där vi hittar sånt som före vice-president Dick Cheneys beskyllningar av Snowden för förräderi och spionage för Kinas räkning.

De betydelsebärande detaljerna i försöket att karaktärsmörda Edvard Snowden och därmed kunna fladdra förbi, förtiga eller förringa fakta och sakförhållanden i Snowdens kritik av det amerikanska övervakningssystemet, gör snarast David Brooks till en sorts Zdanov i mysdress. Det var precis så de post-stalinistiska idelogerna gjorde när man beskyllde regimkritikern och sedermera nobelpristagaren Joseph Brodsky för social parasitism, eller stämplade historikern Andrej Amalrik som undergrävare av samhällsordningen, som ett par exempel i en oöverblickbara skara av sovjetkritiker. I stället för att ta Snowdens väl underbyggda och noga dokumenterade kritik på allvar vill Brooks och hans lika­sinna­de få honom att framstå som en socialt handikappad och lite nördtokig ungdomsbrottsling.

Om den politiska journalistiken skulle ägna sig åt något på den amerikanska övervakningsscenen vore det ju snarast att sociologisera och beteendepsykologiskt analysera medlemmarna i den politiskt maktägande klass som sjösatt och hållit den nuvarande övervakningssystemet flytande. De som först initierade tingens ordning: George W. Bush, Dick Cheney, nuvarande CIA-chefen John Brennan. De som nu är de högst ansvariga som Keith Alexander. Och kanske den selekta samling folkvalda politiker som varit införstådda i projektet men som tigit still: Dianne Feinstein, Peter King. Hur ser den maktens matris och materiella bas ut som gör det möjligt att på ame­rikansk mark drömma och sprida drömmen om den gode Storebror?

Lavrentij Berija och J. Edgar Hoover är de tidiga mästarna i konsten att härska med dossiers. Stasi förfinade och utvecklade tekniken. Men först i dag ser vi möjligheterna för en veritabelt allsmäktig Storebror. Och alla underförstått med samma ambitiösa glöd: kampen mot det subversiva.

Sätt det mot frihetstanken hos den Benjamin Franklin som whistleblower Edvard Snowden så eftertryckligt citerade i sin första stora intervju i tidningen Guardian: "Människor som är villiga att köpslå med sin frihet för en tillfällig trygghet förtjänar ingendera och kommer att mista dem båda."

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".