Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Man of Steel" av Zack Znyder

Publicerat onsdag 26 juni 2013 kl 07.00
Måns Hirschfeldt recenserar "Man of Steel"
(2:34 min)
Henry Cavill i "Man of Steel". Foto: Clay Enos/Warner Bros. Pictures

"Man of Steel", ordagrant översatt blir det ju Stålmannen, det svenska namnet på den seriehjälte som annars är känd som Superman. Och det är alltså huvudpersonen i dagens filmpremiär. "Man of Steel" har regisserats av Zack Snyder, som tidigare gjort till exempel "300" men Batmanregissören Christopher Nolan har också några fingrar med i spelet. Och lyssnarnas ombud i biosalongen heter Måns Hirschfeldt.

Vi har väl alltid trott att Stålmannen kom från planeten Krypton, när det i själva verket ser ut som att han såg dagens ljus vid en tunnelbanestation i Paris vid förra sekelskiftet. Eller ja, det är i alla fall helt klart där som filmmakarna hämtat inspiration - 100 000 år av estetisk evolution ute i yttre rymden har kulminerat i den mest utstuderade art noveau-stil hemma hos kryptonerna. Allt är byggt med slingrande, organiska linjer, det är rymdskepp som liknar sländor och fjärilar, och rustningar gjorda som kottar eller kronärtskockor. Men det är av stål, dött och livsodugligt - det är fin-de-siecle i kubik.

Innan Krypton expolderar hinner dock Jor-El skicka iväg lille Kal till jorden, där han växer han växer upp till en mycket serietidningsporträttlik Clark Kent. Henry Cavill i huvudrollen behöver kanske inte anstränga sig så mycket som skådespelare, men han ser helt rätt ut och han flyger snyggare än någonsin och slipper ha de röda kalsongerna. Amy Adams gör en alldeles lagom påstridig Lois Lane och Kevin Costner är förstås oemotståndlig som pappa Kent, en man som bär sin skäggstubb och världen på sina axlar med samma självklara värdighet.

"Man of Steel" är på det hela taget väldigt omsorgsfullt gjord, och den växlar snabbt mellan helt olika scenerier och berättartrådar - det är mycket film - och som vanligt, i slutändan lite väl mycket, när general Zods förstörelselusta drabbar både jorden och publikens tålamod. Zod och hans gäng överlevde också Kryptons undergång och de har kommit för att göra upp räkningen med Stålmannen, och utrota hela mänskligheten.

Ideologiskt är filmen mest rätt rörig, men några spår är tydliga, fucka inte upp guds skapelse, fucka inte med den fria pressen och bråka inte med Stålmannens mamma. Det är kristet, liberalt och nietzcheanskt på samma gång. Ja, hur mycket mer amerikansk kan man bli, för att använda Stålmannens egna ord?

Sådan är den, "Man of Steel, fläskig och generös och med en tydlig ambition att verkligen tillfredställa så många som möjligt, i bästa bemärkelse.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".