Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Liv & Ingmar" av Dheeraj Alkolar

Publicerat torsdag 4 juli 2013 kl 08.23
Måns Hirschfeldt recenserar "Liv & Ingmar"
(2:35 min)
Liv Ullmann och Ingmar Bergman. Foto: Studio S Entertainment

"Liv & Ingmar" heter en av helgens filmpremiär och det är Ullman och Bergman det handlar om, skådespelerskan och regissören som gjorde ett tiotal filmer ihop, de levde ihop under några år på sextiotalet och har dottern Linn tillsammans. Filmen om dem är en långfilmsdebut, gjord av den indiske regissören Dheeraj Alkolkar, men det finns också norska och svenska intressen i "Liv & Ingmar". Måns Hirschfeldt har sett filmen.

En indisk blick på Ullman och Bergman, det hade ju varit väldigt kul, även om jag inte vet vad som skulle kännetecknat en sådan. Men det är det inte tal om här. "Liv & Ingmar" är en är gjord en internationell stil vilket innebär ett rätt smetigt foto av norska fjordar och Fårö, filmmusik som skulle ge Ingmar Bergman dämonångest och så det där språket... engelska. När det inte är ens modersmål når det sällan fram till den exakt avvägda nyansen eller känslan.

Men många av mina, inte helt få invändningar mot den här filmen vägs väl upp av den som alltid formidabla Liv Ullman. Måste jag lyssna på någons brutna engelska ska det vara hennes. Och berättelsen lutar sig tungt mot Liv. Mot hennes röst, och ansikte och händer och hennes fenomenala förmåga att vända sig till oss som om varje biobesökare är personlig tilltalad. Liv Ullman är kunglig hovleverantör av innerlig känslorörelse men med den nypa ironi och det milda överseende som håller det pretensiösa stången.

Hon är alltså vår ciceron i filmen om henne själv och Ingmar Bergman. Han kommer mest till tals genom upplästa i passager ur Laterna Magica och i brev och det är en ofrånkomlig obalans som Liv Ullman hanterar utsökt respektfullt. Men när filmscener som de gjorde tillsammans proffessionellt här används som illustrationer av deras privatliv så blir ett alldeles för tondövt kannibaliserande på det bergmanska. Och en rätt märkligt filmhistorieskrivning med för den delen. Filmer som "Skammen" och "En passion" breder ut sig på "Personas" och "Vargtimmens" bekostnad.

Nä, Dheeraj Alkolkar visar inte upp nån någon större känsla för var sig film- eller skådespelarkonsten, lite märkligt kanske när porten till en guldgruva här ställts på vid gavel för honom. Det är den känslomässig gemenskapen - som ibland når telepatisk nivå - som regissören intresserar sig för.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".