Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Hyde Park on Hudson" av Roger Michell

Publicerat fredag 12 juli 2013 kl 07.00
Elina Perdahl recenserar "Hyde Park on Hudson"
(2:46 min)
Laura Linney och Bill Murray i "Hyde Park on Hudson". Foto: Nicola Dove/Focus Features

Det verkar gå en biografi-epidemi i filmbranschen just nu. 2011 porträtterades Marilyn Monroe i My week with Marilyn, och förra året var det dags för både Abraham Lincoln och Alfred Hitchkock att få sina liv uppspelade på vita duken. Nu har turen kommit till president Franklin D Roosevelt, i dramakomedin Hyde Park on Hudson. Elina Perdahl har sett den.

Det är sommar, det är sol, det är cocktails på den välmående amerikanska landsbygden och president Roosevelt väntar besök av kungen och drottningen av England. I Europa står andra världskriget för dörren och kungaparet ska nu tillbringa en livsnjutarweekend på det Rooseveltska lantstället i hopp om att knyta en militär allians.

För att orka med all press kring kungabesöket behöver gamle gode Roosevelt någonting, eller snarare någon, som kan hjälpa honom att koppla av. Så han ringer sin avlägsna släkting, Daisy.

De två inleder snart en relation där Daisys enda uppgift, förutom att tillfredställa presidentens sexuella behov, är att hänga med på busiga bilturer runt hans enorma ägor. Resten av hennes tid går åt till att fromt tråna efter honom, eller till att fundera över vilka relationer presidenten har till alla andra kvinnor som svärmar runt honom.

Att Roosevelt, här spelad av en halvtrött och men ändå småcharmig Bill Murray, är gift verkar inte spela någon större roll för varken honom eller Daisy, men de gör ändå sitt bästa för att hålla sin fumliga relation hemlig. Något som såklart går...sådär.

Mitt i denna otrohetssoppa äger alltså ett historiskt kungabesök rum, och gång på gång får vi lära oss hur otroooligt olika de två kulturerna är. Amerikaner är avslappnade och moderna, britter är nervöst lagda och konservativa. Och män är ofta obekymrade och härliga, medan kvinnor är neurotiska och bossiga på samma gång. Försöken till komiska poänger på dessa teman blir många och rätt förutsägbara.

Över allt detta hovrar Daisys berättarröst, och hon blickar sentimentalt tillbaka på allt som hände och hur allt kändes. Hon staplar klyschor på varann och snart ser jag knappt filmen för allt känsloladdat babbel.

Hyde Park on Hudson har potential att bli en myspysig söndagsfilm men intrigen tar aldrig riktigt fart. Istället för att försöka berätta en sammanhängande historia försöker man charma publiken med fnissiga skämt och fågelkvitter. Jag lämnas bara med Daisys berättarröst ekandes i mitt huvud. Och det hade jag helst velat slippa.

Elina Perdahl
elina.perdahl@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".