Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Känn ingen sorg" av Måns Mårlind och Björn Stein

Publicerat måndag 15 juli 2013 kl 07.00
Nina Asarnoj recenserar "Känn ingen sorg"
(2:34 min)
Adam Lundgren och Jonathan Andersson i "Känn ingen sorg". Foto: Linda-Maria Birbeck/Acne Drama AB

Cannespubliken var något förbryllad när Svenska Filminstitutet firade 50 år under filmfestivalen där i våras, med en Håkan Hellström-konsert. Håkan Hellstrom who? Ett nationalhelgon som ännu inte fått Ingmar Bergmans status internationellt. Men nu har i alla fall den sedan länge omtalade filmen "Känn ingen sorg" svensk premiär med med manus av Cilla Jackert (huvudförfattare till kult-Tvserien Spung och nu senast medförfattare till Molanders) och i regi av Måns Mårlind och Björn Stein, som är tillbaka i Sverige efter en vända i Hollywood.

Håkan Hellströms alter ego spelas av Adam Lundgren och manuset bygger på historier och karaktärer från Håkan Hellströms låttexter och resultatet har blivit ett slags ungdomsfilm om en ung mans konstnärliga uppvaknande, partyliv och scenskräck."Känn ingen sorg" har världspremiör i Göteborg i dag och i resten av landet på fredag.

Enligt de två regissörerna går den här filmen att se på tre nivåer. Den första är ytplanet, själva storyn, filmberättelsen om Pål som fötts med en stor musikalisk begåvning men med en känslighet som gör att han inte klarar av att se publiken i ögonen. Den andra nivån är för dem som är hemma i Hellströmland, kan texterna, känner igen karaktärerna och älskar musiken.

Den tredje nivån är för de riktiga nördarna, de som kan allt, varje ord, ton och detalj i Håkan Hellströms musikaliska universum. Det ska finnas något för alla. För den här filmen måste vara den mest påkostade och fantasifulla marknadsföringskampanj för en svensk artist vi någonsin sett. Åtminstone tjugo av Hellströms låtar finns i soundtracket och det är faktiskt omöjligt att inte älska själva musiken.

Staden Göteborg är förstås spelplats för den här historien om att födas med en konstnärlig gåva och ett starkt uttrycksbehov men med en förlamande scenskräck. De tre vännerna Pål, Johnny och Lena lever Göteborgskt klubbliv, partyknarkar och försöker förverkliga sina drömmar. Pål med musiken, Lena som boxare och Johnny med en koffert full av kontanter.

Regissörerna har arbetat med ett slags magisk realism och scenografen Wilda Wiholm har skapat en sagovärld som är en blandning mellan Albert och Herbert, Picassos ateljé och gräddtårtigt överklassfluff. Förflyttningarna mellan råa hamnkvarter och musikalliknande sagomoment fungerar förvånansvärt väl. Det är både härligt och lite barnsligt när Pål ser rent fysiska noter i glas sväva runt i rummet när musiken kommer till honom.

Till sagomomentets baksida hör en provocerande fördomsfull beskrivning av Påls drömkvinna. Eva är en mörkhårig musa, en kylig Snövit i högklackade skor. Och det är där, i det svart-vita, överdrivna, känslostormandet som "Känn ingen sorg" blir en ungdomsfilm. Men den liknar ingenting tidigare i genren, det är ändå en helt unik film.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".