Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Miranda July på Magasin 3

Publicerat onsdag 24 juli 2013 kl 07.00
Isa Andersson recenserar "We think alone"
(2:25 min)
We Think Alone av Miranda July. Foto: Magasin 3

Konsthallen Magasin 3 i Stockholm har stängt under sommarmånaderna och passar på att flytta konsten utanför de traditionella utställningshallarna. Just nu pågår Miranda Julys konstprojekt "We think alone" - endast i din mejlkorg. Varje måndag i tjugo veckor vidarebefordrar Miranda July ett antal kändisars privata e-postkorrespondens till alla som vill. Isa Andersson anmälde sin mailadress på Miranda Julys hemsida.

Och de senaste veckorna har jag fått veta att skådespelerskan Kirsten Dunst har sålt en bil till en väninna för 7000 dollar. Jag har förstått att fotografen Catherine Opie lägger mycket krut på sina personliga relationer via e-post och att Lena Dunham, som skapat TV-serien Girls, tycker att en Liljevalchs-soffa för 23.000 dollar är för dyr att skeppa från Sverige till USA.

Allkonstnären Miranda July - skådespelerska, konstnär och författare - har bett sina kända vänner, även de främst skådespelare och manusförfattare - att vidarebefordra sina privata mejl till henne. Och med utgångspunkt i ett speciellt veckotema som July har bestämt - hittills har det handlat om pengar, goda råd och Barack Obama - har kändisvännerna snällt sökt igenom sin e-postlådor och skakat fram mejl som på nåt sätt knyter an till temat.

Att läsa andra människors e-post är ingen konst. Det visar inte minst Edward Snowdens avslöjande beträffande omfattningen av den amerikanska regeringens avlyssning. Men Miranda July gör just detta till konst – och hennes projekt ligger därför helt rätt i tiden.

Men här är det frågan om ett friserat urval av e-postmeddelanden - där avsändarna själva har makten att skilja agnarna från vetet, plocka russinen ur bullen och fritt välja vilken bild av sig själva de vill prångla ut. Inte helt olikt den performativa självporträttsprocess som skapas via sociala medier.

Och precis som på sociala medier är det kanske inte direkt smutsigast byk som vinner. Tvärtom är det det vardagliga och halvpersonliga som regerar i e-postsamlingen. Att läsa dem är som att prackas på lite mer information än jag bett om från en ytlig bekant. Med tiden blir avsändarna som skådespelarna i en sämre eftermiddagssåpa - jag lär mig till sist att tycka om dem på grund av ivrigt umgänge – inte nödvändigtvis för deras inre kvalitéer.

Konstprojektet göder en mänsklig nyfikenhet att avlyssna och tjyvkika in i privata sfärer. Att befinna sig på vip-listan över adressater ger dessutom en känsla av exklusivitet å en hemlig klubb. Och detta behövs för att hålla intresset vid liv.

Jag börjar nämligen tro att vår största skräck över att vara avlyssnade och övervakade - inte bara handlar om att vår privata information riskerar att läcka ut till allmänheten - utan snarare att det ska avslöja vår oförmåga att vara allmänintressanta.

Isa Andersson

isa.k.andersson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".