Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Camille mellan två åldrar" av Noemie Lvovsky

Publicerat fredag 19 juli 2013 kl 07.00
"vad gör man med chansen att ändra historiens gång?"
(2:24 min)
Från "Camille mellan två åldrar". Foto: Folkets bio

Franska regissören Noemie Lvovsky har fullt upp i sin senaste film, förutom regi, har hon skrivit manus och spelar huvudrollen Camille, både som 40-åring och som 15-åring. Camille mellan två åldrar har premiär idag och Måns Hirschfeldt har sett den.

På väg till en nyårsfest så får Camille sin klocka lagad av en knasig urmakare som verkar ha öppet jämt. Han ställer klockan så att den går en sekund före. "Det har med planeternas rörelser att göra". Den där sekunden blir som en lucka i tiden och på tolvslaget - pang - så inträffar förtrollningen - den 40-åriga Camille svimmar och vaknar upp en sjukhussäng. Hon är 15 år och ska snart möta mannen i sitt liv, han som 25 år senare har lämnat henne för en annan.

Nu vill säkert många lyssnare ropa att det där är ju "Peggy Sue Got Married" av Francis Ford Coppola från 1986. Och ja, visst finns det stora likheter med den och andra filmer men det är också ett evigt tema: vad gör man med chansen att ändra historiens gång. Kan Camille rädda sin mamma från att dö? Och kanske styra sitt kärleksliv i en annan riktning?

Det är väldigt smart drag av Lvovsky att spela båda sin åldrar själv, hon ser alltså ut som 40 även som 15-åring. Fast det verkar inte hennes omgivningen se och det är som att det blir lättare för oss i publiken att köpa den här tidsresan när den haltar lite. Det skapar en överenskommelse om att allt faktiskt är möjligt. Vilket ju också den tanke som Camille laborerar med nu hon får chansen att leva sitt livs viktigaste dagar en gång till. Samtidigt som det förstås är filmen stora fråga, vad är tidens gång, går den att rucka på, vem blir hon då, och hur blev hon det?

Den komiska tonen är mild, finkalibrerat välspelad - men precis som Camille är mellan två åldrar, så hamnar vi mellan två känslor, för ligger ett stråk av sorg i detta dubbla att livets väg ligger lika i vår historia som i framtiden. Lika mycket i drömmen som verkligheten. Att vi, i den där felande sekunden, alltid är mellan alla våra åldrar.

Och även om vi tycker att vi sett det förut, så är också en film alltid mellan alla andra filmer. Men just den här kan man bara låta sig svepas med av - som om det var första gången.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".