Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Bon appétit" av Christian Vincent

Publicerat fredag 19 juli 2013 kl 06.45
Karsten Thurfjell har sett "Bon appétit"
(2:52 min)
Bon appétit av Christian Vincent. Foto: Scanbox

Den franska filmen Bon Appétit är en kökshistoria baserad på den franska kvinnliga kocken Danièle Delpeuchs bok om sina två år som President François Mittérands personliga kock i början av 90-talet. Karsten Thurfjell har sett den.

Och eftersom maten spelar den andra huvudrollen tycker vi börjar med det som blev president Mitterands favoriträtt:

Choux farci au saumon, alltså ett blancherat kålhuvud som fyllts med laxkött, virats in i en handduk och fått sjuda 15 minuter i laxbuljong för att sedan skäras upp i tjocka skivor och serveras med små morötter som sauterats i gåsfett. Enkelt, lättfattligt, och framför allt gott, men lite trixigt att göra om man inte känner traditionerna.

Och ja, mycket gås blir det förstås också. Danièle Delpeuch är känd som "Drottning Gåslever", vilket också kännetecknar filmens Hortense Laborie, som hjältinnan döpts till, i Catherine Frots trovärdiga gestalt . Hon driver ett värdshus i det tryffelstinna Périgord, där hon vårdar traditionerna, ger matlagningskurser och figurerar i tv, så det är ingen okänd duvunge som rekryteras till Elyséepalatset. Och palatsets bakre regioner kan gott jämföras med ett getingbo, där centralkökets 20 manliga machokockar avundsjukt sneglar på henne, när hon trevar sig in för att ta det presidentliga specialköket i besittning.

Till slut lyckas hon också ta sig igenom den ängsliga ämbetsmuren runt presidenten för att fråga vad han egentligen vill äta, och han svarar utan att tveka:

Mormors mat, det som jag åt som barn på landet!

Sagt och gjort. Hortense får utnyttja hela sin sydvästfranska repertoar för att frammana gårdagens smaker, och man får väl känslan av att det är det som är hela poängen med filmen: budskapet att det franska köket åter måste vända sig mot sina rötter, dom lantliga regionala traditionerna och den borgerliga husmanskosten som på många ställen glömts bort i kölvattnet efter La Nouvelle Cuisines hejdlösa experimentlusta, en inspirationskälla som idag tyvärr fått alltför många lokala genier att gå totalt vilse.

Nå, det är det ena. Det andra är dom korsklippta scenerna från Sydpolen, ja faktiskt, dit Hortense några år efter att lämnat presidentpalatset söker sig för ett jobb som kock på en polarforskningsstation. Ett australiskt filmteam på plats försöker luska ut varför hon inte vill prata om tiden i presidentpalatset, och man anar en mörk hemlighet. Men det blir väl inte så mycket av det där. Man förstår att hon till slut tröttnade på motviljan hos kollegorna i centralköket, på oförståelsen hos allehanda palatspotentater, och inte minst att presidenten mot slutet blir sjuk och föreskrivs en hård diet, som stelbent bevakas av okunniga assistenter och som inte innefattar gåslever och fylliga såser.

Men under en period nådde dom i alla fall varann, kocken och den åldrande presidenten, som lustigt nog spelas av författaren Jean d´Ormesson, franska akademiens doyen, som rolldebuterar vid 87 år ålder. Han hävdar med emfas att han älskar Hortenses mat, och med det får vi väl låta oss nöja.)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".