Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Levande och döda i Winsford" av Håkan Nesser

Publicerat fredag 19 juli 2013 kl 06.00
Mikael Timm har läst "Levande och döda i Winsford"
(2:18 min)
Håkan Nesser är aktuell med Levande och döda i Winsford. Foto: Caroline Andersson/Albert Bonniers förlag

Sedan debuten 1988 har Håkan Nesser kommit ut med mer än 20 böcker i olika genrer: deckarserier om van Veeteren och Barbarotti, självbiografiska berättelser, noveller och romaner. Nu kommer en fristående roman om ett brott, Levande och döda i Winsford.

Håkan Nesser tillhör de mest välskrivande svenska deckarförfattarna, vilket höjer mina förväntningar, även om - ska gudarna veta - det inte är så svårt att förtjäna epitetet. Snart sagt vilket hyfsat grammatikprogram som helst klarar av bättre svenska än de flesta deckarkungar och drottningar. Dock. Finns det en ambitiös, kanske till och med intellektuell deckarförfattare i Sverige är det Nesser. Där kollegerna sysslar med serietillverkning letar han fortfarande efter den bärande berättelsen.

Tyvärr är ambition inte samma som resultat. I Levande och döda i Winsford råder stadigt deckarväder - dvs regnigt, dimmigt, kallt - och stämningen är lägre än Wallanders lägsta haka. Dystert, är inte nog i denna roman där brottslingen, inte brottet är berättelsens nav.

En sådan grundkänsla borde bädda för ordknapphet men tyvärr försvann den siste fåordige deckarförfattaren med Georges Simenon. Nessers huvudperson har rymt från ett brott och lunkar omkring på en engelsk hed och betänker sitt liv. Hon har tiden och upprepningarna på sin sida. Gång på gång funderar hon över hur världen kan te sig ur sin hunds perspektiv, det är så man önskar att hon hade tagit med sig Kerstin Ekmans utmärkta kortroman Hunden. Eller åtminstone Conan Doyles Baskervilles hund. Men icke. Här traskas, beskrivs och traskas igen tills upprepningarnas dimma sveper in över sidorna så att handlingen inte kan urskiljas.

Så är också Nesser ute efter mer än spänning, han vill säga något om medelålderns och medelklassens existentiella bråddjup - eller möjligen bara livströtthet. En dos Patricia Highsmith och Nesser hade kommit i hamn med flaggan i topp, för idén med att ha brottslingen i centrum är verkligen inte dålig. Men den kräver gestaltning, redogörelse räcker inte. Som det nu är vacklar romanen runt i ordsjuka dalar för att slutligen dö av syrebrist i en story seg som ett gungfly.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".