Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Slaktscenarier" på Teater Tribunalen

Publicerat lördag 20 juli 2013 kl 18.07
Isa Andersson recenserar "Slaktscenarier"
(2:45 min)
Confront. Foto: Tom Nilsson

Confront kallar sig ett "forum för konstnärlig verksamhet". Det startades 2011 av två unga regissörer och manusförfattare samt en scenograf - Johanna Holmström, Ann-Marie Fritiofsson och Maja Björkquist. Gruppen står på uttalat politisk och feministisk grund och enligt sitt manifest vill de bland annat ifrågasätta och granska maktstrukturer och ta plats som berättare. Hittills har de satt upp tre pjäser, däribland "Egalia", som också blev radioteater i P1 i år. "Slaktscenarier" är Confronts tredje pjäs.

Sju skalliga individer i moonboots står på en rökfylld svart scen och pratar i munnen på varandra.

I Caroline Bonaldis sinnrika kostymer av tyg, plast och flor ser de ut som spejsade rymdvarelser, aliens, vilket för tanken till alienation. Och detta är mer en främmandegörande rymdperformance än en teaterpjäs i traditionell bemärkelse. För en föreställning som säger sig vilja blottlägga maktdiskurser och ifrågasätta individens frihet i ett kapitalistiskt konsumtionssamhälle är detta helt rätt grepp. Kanske är absurditeten nödvändig om man ska säga något om verkligheten och vår tid.

Manusförfattaren Kerstin Car har sopat upp grått språkdamm från samhällets trottoar till en glimrande virvelvind av rapp och häftig dialog. Texten är en slags prosapoetisk ordlek, associativt resonerande och alittererande med få andningshål. Eller jo, det finns andningshål. Emellanåt stannar ensemblen upp i en gemensam panisk andningssymfoni, som blir en välbehövlig paus i ordmassorna.

Gyllene vimplar, flaggor och silverkonfetti ger sken av en slags jippoartad valrörelse och Obamas valslogan ”Yes we can” varvas med valda delar ur Internationalen.

Publiken uppmanas att välja men det står snart klart att vi inte har något att välja mellan. Valfriheten är endast skenbar. Politiken har gett individerna frihet, men nu får de klä skott för politikens brister.

Gallerställningar av elastiskt rep flyttas runt på scenen, som en lite övertydlig illustration av en samhällsstruktur, och från taket hänger tjocka vita repstumpar. Skådespelarna stängs in bakom gallret, spinner nät av repen i taket, fastnar och tråcklar sig ur. Är det ett säkerhetsnät, ett nätverk eller sitter de bara fast?

Att jobba med en genomgående hög abstraktionsnivå kan vara riskabelt, och ”Slaktscenarier” hänfaller då och då åt att inte bli mer än en distanserad ordlek.Men texten framförs med pondus och energi, och landar i en djärv, egensinnig språkgymnastisk uppvisning. En kakafoniskt kör, en resonerande och dekonstruerande rundgång av språkliga kullerbyttor.

Föreställningen visar att allt är möjligt att tänja. Inom vissa gränser.

Isa Andersson

isa.k.andersson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".