Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ojämn Ted Gärdestad-musikal

Publicerat torsdag 17 februari 2005 kl 07.52

Den enorma succén med ABBAmusikalen Mamma Mia! har de senaste åren skapat en våg av liknande musikaler. En grupps eller en persons låtar används för att berätta en historia som i övrigt inte alls har med den musiken att gör - mer än att ge en tidsstämning eller ett allmänt sound. Efter Mamma Mia kom i London och i New York bland annat en Rod Stewart-, en Queen- och en Beach Boys-musikal. I Stockholm i går kväll var det premiär på en Ted Gärdestadsmusikal: Sol, vind och vatten. Per Feltzin var på Chinateatern:

Ja, jag vet inte om jag är jävig eller expert - jag är född 1956 precis som Ted, jag hade länge en flickvän som hette Helena, och när det tog slut hade min nya tjej en kompis som hade kysst Björn Borg när han och Ted Gärdestad hade kommit på en fest de hade…. Så man kan nästa säga att jag kände honom och… Ja, nu är jag snart 50 och två av mina döttrar har haft Teds För kärlekens skull på sina bröllop… jaa… jävig eller expert - jag är ett fan. Och som sådant var mina förväntningar var både höga och låga - så självklart att göra en musikal, så omöjligt.

Först är det amatörmässigt och blåögt. Skådespelet taffligt - scenografin likaså.

Det handlar om Henric som sjungs av Tobias Gustafsson (från duo Itchycoo) och som bor på en skärgårdsö fyra timmars båtresa från Stockholm. Sol, vind och vatten - ja, ni hör. Han är med i pojkband - en bra jämförelse eftersom Ted var dåtidens pojkbandsmotsvarighet. Efter att han får ett besked om vad som egentligen hände med hans pappa för många år sedan flyr han till storstaden för att leta efter en ny mening med livet. Alltså en klassisk livsresa för en ung man, där staden står för den stora stygga lockelsen och hemön för det sunda och rediga. Lite annorlunda är att mamman är präst på skärgårdsön - vilket gör att Kristofer Nergårdh ibland kunnat gospelarrangera musiken snyggt.

Men som sagt - i början är det så trevande. Ett folklustspel med entonigt skådespeleri och Famegester. Per Ragnar gör en liten men viktigt roll som morfar och där hör man vad en skådespelare kan göra av några få repliker.

Men efter ett tag så händer det lite saker. Det blir mera show och mindre av teater och eftersom sången och dansen är styrkan i den här unga ensembeln så kommer de mer till sin rätt då. I och med showandet blir det sceniska riktigt bra - musik och dramatik hänger plötsligt ihop mera. Då är nästa problem att man inte kunnat sovra bland alla Teds enklare rocklåtar. Allt var ju inte Satellit och Jag vill ha en egen måne. Till den här musikalen har man tagit fram 33 låtar varav tio är sådana där klassiker, tio till är bra och de andra ganska anonyma.

Summasumarum svänger det väldigt mellan högt och lågt på China. Men de här tio, femton hitsen gör ju att man ändå aldrig har långtråkigt.

Per Feltzin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".