Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Homullus Asconditus" av Magnus William-Olsson

Publicerat måndag 9 september 2013 kl 13.03
"Det du erkänner förlorat kan bli verkligt"
(4:06 min)

Magnus William-Olsson debuterade som poet 1987 med samlingen O'. Sedan dess har han gett mer än tio böcker, diktsamlingar, essäer och tolkningsvolymer. Göran Sommardal har läst hans senaste diktsamling "Homullus Absconditus".

Magnus William-Olsson har alltid stått den stora klassiska traditionen nära. Redan i debutboken O' tillägnades Odyssevs-sonen Telemachos en hel svit dikter. Sapfo har han översatt och blicken har oavvänt varit riktad utåt mot andra kulturer, förutom den grekiska, den hispanska, den arabiska, den danska.

Ändå förefaller det mig som om det är först nu som alla dessa rikedomar har öppnat poeten William-Olsson, så att han kan framträda i full existentiell frihet, som ju också är förutsättningen för riktigt bra poesi.

Jag vet förstås att Magnus William-Olsson redan är en etablerad poet och översättare och essäist, och att han begåvats med både Akademiens Bellmanpris och Ekelöf-priset, och ändå är det som om jag i Homullus Absconditus, som hans nya bok en smula hemlighetsfullt men lockande heter - den förborgade lilla människan, det är först nu som jag riktigt känner igen honom i hans dikter.

Äntligen har umgänget med både det svenska och det annat-europeiska fått honom, inte att komma ut ur garderoben, snarare framstår den nya rörelsen i hans poesi som en inbjudan till oss att kliva in. Bara den lilla läsanvisningen i början, att många av versraderna är så långa att boken skulle ha behövt vara någon meter bred för att de skulle få plats.

Som läsaren har jag med glädje tagit till mig denna extra meter. En hel del av den metern måste jag ändå reservera för Gunnar Ekelöf. Inte den första periodens Ekelöf, han som flackade runt mellan tradition och förnyelse i sent på jorden och Färjesång. Inte heller den suveräne men pytiskt rättrådige blinde fursten i Diwan-trilogin, utan mellantingens Ekelöf i samlingarna Strountes, En Mölna-elegi och En natt i Otocac, den fortfarande kätterske, levnadsobscene och redan fjärrskådande Ekelöf. Dit har Magnus William-Olsson nu kommit, fast bakvägen, genom att ha lämnat den mer eller mindre serena perioden, för att hamna i det jag, i brist på bättre, nog måste kalla den begåvade friheten.

Här kan Magnus W-O ogenerat blinka åt Förödelsens Stagnelius och Almqvists trasa, läsa om bibeln, buktala Penthesilea och inte minst följa Ekelöf i spåren, fast nästan ljudlöst. Ibland blir det en hälsning: dikten Vanitasrondellen saluterar Ekelöfs Perpetuum mobile. Dikten som slutar: "Jag tror på det annorlunda/På älskaren tror jag, på älskarinnan." är ett credo i Ekelöfs stil.

Men mest är det W-O i egen rätt. Och det märkliga med hela boken är att det parti som heter Vänstern och framtiden är det som framstår som minst samtida, medan talet bakåt och ut ur historien är nutida, politiskt hädiskt och fräckt. Och det här är en diktsamling så bra, att man måste läsa en dikt:

Vad säger Hesekiel?

Han säger Bara det du erkänner förlorat kan bli verkligt. Inte i ditt inre, för ditt inre är bara ditt yttre, men i verkligheten, den som varar längre än alla tavlor av sten i sitt ständigt bli till på nytt. Byt sten mot hjärta, säger Hesekiel. I ditt inre är sten, i ditt yttre sten. Men i verkligheten är ditt hjärta och det är allas.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".