Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Countrymusikal i miniformat

Publicerat fredag 25 februari 2005 kl 11.31

Den behöver knappt någon presentation längre, den lilla Teater Brunnsgatan 4, som skapades av Allan Edwall och förvaltas av Kristina Lugn.

Föreställning efter föreställning i det lilla formatet lyckas med det där sällsamma som är att beveka både kritik och publik - och källarlokalen mitt i Stockholm är faktiskt en plats där det blir kö till biljetterna.

Och nu är det kanske dags igen. ”Gråt inte mer, Cecilia – och inte du heller, Ursula” heter Kristina Lugns nya stycke med skådespelaren Lennart Jähkel på scenen – och musikern Niko Röhlcke, för det är en sorts liten countryshow, det här – där Lugn också står för låttexterna, till Röhlckes musik.

Ja, han är kapten, Tage G Petrén, flygkapten vid SAS – men han är också praktiskt taget idol i Seattle. Som countrysångare. Och naturligtvis är det en man som Lennart Jähkel som ska göra en roll som den här – ingen pojkman, utan en karlakarl – som när han sätter på sig sina pilotglasögon under skärmmössan, ser riktigt farlig ut.

Och mycket av styckets kraft – den ligger förstås i att Jähkel har så mycket dubbelhet i sin utstrålning, så mycket osäkrad anspänning som ligger och bultar, både under uniformen och när han byter till svarta jeans med nitbälte.

Samtidigt kan sitta där i sin mammas gamla lägenhet, drömma om Ursula och konstatera att ”Jag håller på att förgöra mig själv. Kärleksdriften. Räddningstjänsten” och skådespelaren är i ett ögonblick så skör och blottad att alla de följande sångerna – trots sina lugnska helomvändningar och motsatspar, blir bitterljuva – Niko Röhlckes musik med den direkthet som nästan gör en generad, för att den så tydligt vill hålla kvar den där smöriga varianten av smärtan. En sorts machomys med kulturtouche.

Och när Tage G Petrén får konstatera att all kommunikation mellan levande varelser är en översättargärning - då är det både poeten och dramatikern Lugn som kan sägas deklarera ett uppdrag – att beträda det där glappet, alltid leva med det där ropet över djupet – genom att pröva och åter pröva språkets ton och bygge. Och där är även manligheten ett broderi.

Allt i en scenografi av Sören Brunes som lyckas med att vara ett flygplans inre i mitten, med mammans våning i ena vingen, baren i Washington State i den andra.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".