Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Inta Ruka på Fotografiska

Publicerat måndag 7 oktober 2013 kl 09.14
Katarina Wikars recenserar Inta Ruka på Fotografiska
(2:29 min)
EdgarsTavars, Diana-Tavare och Iveta-Tavare,1986. Foto: Inta Ruka

Inta Ruka, så heter är en av samtidens mest uppmärksammade dokumentärfotografer, och hon inte minst känd för sina porträtt av människor på lettiska landsbygden. Nu kan man se ett urval av Inta Rukas bilder på Fotografiska i Stockholm - och samtidigt visas en ny film Maud Nycander - Vägens ände - där Rukas bilder spelar en viktig roll.

I samband med utställningen You and Me på Fotografiska släpps en roströd fotobok utan bilder. Här kan man läsa om Imants som flyttat hem till sina gamla föräldrar i ett försök att övertala dem att flytta med till stan. Han har väntat över ett år. Man får själv föreställa sig hur den där väntan ser ut, vad den gör med hans ansikte och hållning. Göra bilden i huvudet.

I många år har den Inta Ruka fotograferat människor på den lettiska landsbygden, och i hus i Riga. Kommit tillbaka många gånger, lyssnat på deras historier. Pratat och stannat. Människorna på hennes bilder stiger fram ur sin slitna bakgrund, tittar tillbaka, så här är det, livet. På utställningen är ett urval av hennes tidigare publicerade bilder, och några nya. Och under handskrivna lappar, början på berättelsen, om hästen som rymde och nästan sprang över ryska gränsen. Om mannen som brände ner huset. Han är svartsjuk, står det.

En av de kvinnor som Inta fotograferat i decennier är Daina i den fattigaste delen av Lettland, Latgale, och hennes mamma, män, och barn. Hon bor i ett fallfärdigt hus utan el och vatten, tre kilometer till närmsta granne. Bara polisen hittar mig, inte ens brevbäraren, säger hon i Maud Nycanders film Vägens ände, som följer Daina i många år. Dottern har inte varit hemma på tre fyra sen fem år. Lars Tunbjörk har filmat. Det är magiskt, det är så mörkt i stugan och på något paradoxalt sätt framträder Dainas ansikte rispat fårat genomlevt som en Rembrandtmålning i inledningsscenen.

Det kan för oss totalurbaniserade vara svårt att förstå att det är nu. Det är ofta dråpligt, hunden som ska jaga vildsvinen heter George Bush, det är osentimental getslakt, det är kärv jargong, jag trodde du hade frusit ihjäl, säger Daina till grannen hon inte sett på nån månad. Men det finns också en historia om svek, som inte går att uttrycka med ord. Ibland kan det vara försent för förlåt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".