Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Min stulna revolution" av Nahid Persson Sarvestani

Publicerat fredag 18 oktober 2013 kl 06.00
Måns Hirschfeldt recenserar "Min stulna revolution"
(3:01 min)
1 av 2
Nahid Persson Sarvenstani återser vänner från demokratikampen. Foto: Folkets bio
"Min stulna revolution". Foto: Folkets Bio
2 av 2
"Min stulna revolution". Foto: Folkets Bio

Dokumentärfilmaren Nahid Persson Sarvestani har gjort uppmärksammade filmer om Iran, som "Prostitution bakom slöjan" och "Drottningen och jag". I hennes nya film "Min stulna revolution" återser Persson Sarvenstani vänner från demokratikampen, kamrater som hon inte träffat sedan de sattes i fängelse efter revolutionen 1979. Måns Hirschfeldt har sett filmen.

Nahid Persson Sarvestani träffar fem kvinnor. Först en och en på olika platser i Europa och sedan ses alla tillsammans.

Men det är en person som saknas, där, hemma hos Nahid och det är Rostam, hennes bror som avrättades i fängelset. Själv satt hon aldrig där och hon hållt tankarna på vad han kan ha utsatts för ifrån sig i nästan 30 år. Kunde brodern överlevt om han hade angett henne? Sitter hon här, för att han inte gör det.

De kvinnorna hon nu träffar bygger upp fångeskapens murar och cellerna i igen med sina ord. Inför varandra och inför oss. En av dem har med sig, en från fängelset utsmugglad, heltäckande slöja med tillhörande ögonbindel, som de prövar igen. Ansträngt.

Och Soudabeh visar den otroliga konst hon gjort i hemlighet i cellen, med en pensel gjord av hårstrån, strumptråd och tandpetare. Hon har också med sig ett slags dockskåp, där lerfigurer trängs bakom galler.

Medan de sitter där och dricker vin beskriver de, med upphöjt lugn den dagliga misshandeln, stanken från infekterade tortyrsår, hur 100-120 fångar trängs i celler på 18 kvadratmeter. Med leende berättar Nazli om den lättnad hon kände när hon fick höra att hon ska avrättas. Det finns liknande berättelser från varenda vidrigt hörn av världen, men när någon som varit där berättar så är bara att sitta och lyssna.

Sen är det väl ändå så att korta 76 minuter lämnar en del luckor, kvinnan som inte fick vara med för att hon blivit troende avfärdas lite lättvindigt tycker jag, och Nahid Persson Sarvestanis egna funderingar, hennes berättarröst, säger väl egentligen inte så mycket.

Och i den här berättelse om mod, finns ett slags vacuum. Att de här fem kvinnor uthärdade tortyren påminner om alla de som inte gjorde det. De som berättade, de inte stod ut. Denna mycket mänskliga reaktion på misshandel - att bryta ihop. Är det hjältemodigare att stå ut? Finns det ens en skala? Inte kan vi tillåta bödeln att rangorda oss. Det påstår inte filmen, men den väcker viktiga frågor.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".