Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Czeslaw Milosz diktsamling "DET" - nu på svenska

Publicerat torsdag 3 mars 2005 kl 10.23

Han dog förra året, den polske författaren Cseslaw Milosz, nobelpristagare i litteratur år 1980.

Milosz är mest känd som poet, men han skrev också prosa och essäistik. Hans självbiografiska roman Issadalen kom redan 1955.

År 2000 kom Milosz Samlade dikter i svensk översättning av Anders Bodegård och nu, med samme översättare, också diktsamlingen DET.

Hos Czeslaw Milosz blir föreställningsförmågan aldrig till ett instrument för den enk­la fantasifullheten, de poetiska påhitten, som alltid gäller poesin som sådan: diktar­konsten. Hans ”fantasi” är så nära Aristoteles’ tanke om phantasia man kan komma: den mänskliga förmågan att bläddra i minnesarkivet och därigenom upp­väcka det förgångnas varseblivningar och sätta dem samman på nytt. Till dikter.

        Översättaren Anders Bodegård uppmärksammar också att verbet ukladac är ett nyckelord i den nya diktsamlingen: Poeten ”lägger ihop”, han ”komponerar”. Dik­taren diktar men han skriver bara det han måste.

        Det paradoxala och kanske just det mirakulösa hos Milosz dikter är att hans omutliga minnesmaterialism, poesin som klassisk minneskonst också är den egenskap som gör det möjligt för honom att övervinna världen.

        Milosz uppfinner en sorts historisk närvaro, en elegisk besvärjelse bakåt och framåt: vi var inte först, vi är inte de enda, några av oss kommer att överleva, låt oss därför minnas.

        I den nya boken är, med ålderns rätt, minnesstoffet själva utgångs­punk­t­en. Han minns sin morfar, han minns den älskade hasseln, han upprättar en dialog med författarna Jaroslaw Iwaszkiewicz, Zbigniew Herbert, Robert Lowell och Tadeusz Rózewicz, han skänker en tanke åt den polske påven, och framförallt försöker han å­ter­kalla bilden av den han själv kunde ha varit eller framstått som inför sina kvinnor.

        Hela livet instängd i ett nötskal

         har jag förgäves försökt bli någon annan.               

Vad Milosz framförallt gör, är att på alla sorters vers, fri och bunden, rimmad och orimmad, återkalla det där ögonblicket innan, alltid innan det blev som det blev:

        De har fallit av mig: åsikter, övertygelser och trosföreställningar,

         tycken, säkra kort och principer,

         regler och gamla vanor.

         Jag har vaknat naken längst ut i en civilsation

         som har tyckts mig komisk och ofattbar.

         De välvda salarna i gamla jesuitakademien,

         där jag en gång inhämtade lärdomar,

         skulle inte ha varit nöjda med mig.

         Trots att jag har i behåll

         ett par sentenser på latin.

         Floden flöt alltjämt genom ekskog och tallskog.

         Jag stod till midjan i gräset och inandades

         de gula blommornas vilda doft.

         Och skyarna. Som alltid i dessa trakter

         skyarna.

                             

                 Göran Sommardal 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".