Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Skönheten och odjuret" lyfter efterhand

Publicerat måndag 7 mars 2005 kl 07.50

En vacker prins förvandlas till ett odjur och bara den godhjärtade flickan ser hans inre skönhet - där, i en mening, har ni handlingen i musikalen ”Skönheten och odjuret” med musik av Alan Menken. Både som tecknad film och som Broadwaymusikal är den flerfaldigt prisbelönad och nu har den, som första Disneymusikal, fått Sverigepremiär. Det roliga är att Göteborgsoperan fått tillstånd av Disney att göra en helt egen tolkning, man behöver alltså inte, som på så många andra håll i världen och med så många andra stora engelska och amerikanske musikaler, köpa över en färdig grunduppsättning som man fyller med nya sångare och musiker. På Skövde Stadsteater var det premiär i helgen, i regi och bearbetning av Hans Berndtsson. Per Feltzin var på plats.

Uuhhh - det börjar taffligt trevande med longörer, klämkäcka påklistrade lustigheter och för framträdande synthstråkar. Vad är för fel på den kopierade Disneyversionen, hinner jag faktiskt tänka. Om man nu har Disneyfierat den urgamla arketypiska sagan kanske man göra den så också.

Men sen kommer vi till slottet där Odjuret har spärrat in och förvandlat människorna till bland annat klocka, tekanna och kandelaber och där får fantasin större plats, där blir ordlekar och vitsar tydliga och där möter vi skådespelare som Siv Erixon, Hans Josefsson och den hals- och franskbrytande Lars Hjertner - det är han som är ljushuvudet Lumiere. Sen hakar man på några stora sång- och dansnummer för hela ensemblen - bara att se dansande gigantiska kräftor, en akrobatisk tekopp och två riktigt fulsnygga gorillor - och då lyfter det.

Uppsättningen har utgått från barockens tid och betonar vanligt folks misstänksamhet mot det annorlunda, mot de som står utanför. Så Annika Edstams Belle är en udda person på grund av hennes klarsynta förnuft mer än för något näpet, ungt och oerfaret sätt. Fred Johansons Odjur är mera sorgsen än skrämmande med sin mörka, mjuka röst.

De två låtar jag fått av GöteborgsOperan tillhör tyvärr Alan Menkens mindre lyckade alster så de ska vi inte spela. Det finns ju tre-fyra stycken verkliga showstoppers som till exempel Bli vår gäst.

Jag förstår att förhandlingarna med Disney om hur mycket man fick förändra har varit tuffa. Men jag förväntade mig ändå att man hade fått göra något helt annorlunda - lite som Julie Taymor gjorde med Disneys egen Lejonkungen på Broadway. Nåt som verkligen sticker ut.

Oavsett förväntningarna på den svenska Skönheten och odjuret - man kan ändå ha mycket roligt åt Mathias Claesons kostymer, åt Hans Berndtssons roliga språk, åt Gunilla Ohlssons koreografi och åt Lars Hjertner - ge den skådespelaren nåt riktigt stort att bita i nästa gång!

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".