Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Maxim Grigoriev: "Städer" och podcasten "Staden"

Publicerat tisdag 21 januari 2014 kl 13.16
Mattias Berg om två stadsskildringar
(3:31 min)

Staden har blivit en hobby, en livsstil lika mycket som en boplats. Veckoslutsresor, ändlös shopping, caféhäng med jobbdator eller barnvagn. Den urbana miljön tycks bli allt mer likriktad över världen. Ändå finns det beskrivningar som gör platserna speciella igen.

Mattias Berg har läst debutanten Maxim Grigorievs novellsamling Städer och lyssnat på en poddradioserie med samma tema.

Städer är som ansikten: man kan titta på dem hur länge som helst, hela tiden se nya saker. Maxim Grigorievs noveller är också som gjorda för att intas långsamt, bit för bit, stycke för stycke, vid ett fönsterbord mot gatan på ett café någonstans i världen.

Han skriver om Sankt Petersburg, Korfu, Berlin, Odessa och Porto där han bor för tillfället. Annars är Grigoriev född i Moskva 1980 och uppvuxen i Stockholm. Man talar om roadmovie, men det här är litteratur som är både filmisk och på väg. Inte så lite påminner det om den kultförklarade tysk-brittiske författaren W.G. Sebald. 

Den där distanserade blicken som söker av utan att tolka mer än nödvändigt. Långa åkningar. "Det är som om man befann sig precis i utkanten av världens mitt", skriver Grigoriev i en novell.  

Och det är just i utkanterna han rör sig så hemtamt: några småpojkar som kastar sten i den smutsiga Moskvafloden, lukten av det utbrända huset någonstans i Korfus wasteland.

Elegant skuret är det, ett lite kontinentalt snitt. Men ibland också med en anstrykning av skrivarkurs. På gränsen till stilövning när framåtrörelsen blir för svag.

Ändå gör Grigorievs noveller min värld lite större för en stund.
Jag tänker på hur många städer det finns. Alla med sina speciella utsiktsplatser, skamfläckar, kvarterskrogar, blåa skymningar precis innan gatlyktorna tänds.

Liknande platser som aldrig riktigt går att jämföra. Under samma vecka lyfter poddradioserien Staden mina tunnelbaneresor till och från jobbet. Den kunde lika gärna heta "Städer", som Grigorievs novellsamling.

Det första avsnittet handlar om Kiruna. De följande om Lissabon, Hjo, Manchester, Berlin, Karlskrona. Programmen handlar också sakligt och specifikt om just de platserna, men hela tiden med ut- och invikningar till en vidare historia, kultur, natur. Och över alltihop svävar stadens liksom universella laddning. Det som lockar och sprakar.

I avsnittet om trästaden Hjo diskuteras också det svenska kommunbegreppet, som blev så viktigt under 70-talets administrativa omvandlingar. På många sätt var det en teknisk konstruktion som inte alls förhöll sig till platsens egen historia, alltså själva motsatsen till drömmen om Staden med stort S.
Kanske var det just därför som den drömmen kom tillbaka med sådan kraft även i Sverige.

"Ordet stad laddas med en massa längtan och just allt det där som har varit frånvarande under så lång tid", säger urbanhistorikern Håkan Forsell om varför pendeln började slå tillbaka.

Och innan jag somnar ser jag den där blå timmen framför mig. Hur skymningen bara faller, i tur och ordning, över de vintertidssynkroniserade städerna. Kan ni också se det?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".