Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Att skiljas" av Karin Ekberg

Publicerat onsdag 5 mars 2014 kl 06.00
Katarina Wikars recenserar "Att skiljas"
(2:23 min)
"Att skiljas". Foto: Folkets bio

Tempo dokumentärfilmsfestival fyller femton år i år. Bland 100-talet filmer visas bland annat "Twenty Feet from Stardom" som vann en Oscar för bästa dokumentär i veckan. Igår kväll invigdes festivalen på Folkoperan i Stockholm med filmen "Att skiljas" av Karin Ekberg.

Det är nånting med sakerna. Som ska delas upp. Som ingen vill ha efter 34 års äktenskap. Lite slitna står de där halvvägs till tippen. Han annonserar ut de ärvda glasen på Blocket. Hon slänger brudklänningen i en container.

Det är Karin Ekbergs föräldrar som ska skiljas. Och hon följer processen med kameran så nära. Varvat med smalfilmer från till synes lyckliga familjesemestrar för trettio år sen. En sån här film kan man egentligen bara göra inifrån. Och samtidigt lyckas det mest privata här bli om inte politiskt så allmängiltigt.

Författaren Erica Jong har kallat skilsmässan vuxenlivets mognadsceremoni. Den skapar rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt. Och när man ser hur Karins mamma och pappa liksom vantrivs av att vara i samma rum, hur hennes ansikte stelnar och hur han sjunker ihop av att vara så oälskad och i förbifarten säger att de lika gärna kunde ha skilt sig 1973, då är det lätt att fälla en tår över alla människor som bara härdar ut.

För samtidigt som det här en djupt plågsam film så finns det hopp, eller snarare så besannas den gamla tesen att det faktiskt går att få ett mycket bättre liv, på andra sidan. Istället för att sitta kvar och plåga livet ur varann nåt decennium till. Även om det är sorgligt att tömma en villa, och även om de gamla möblerna ser lite förvirrade ut i sin glesa omgivning den första tiden.

Karin Ekberg följer sina föräldrar på den här vingliga resan, frågar, stannar, stöttar. Och helt plötsligt ser man två gladare och friare och snyggare 65-åringar. Det fanns så mycket kvar därunder. Och jag tänker på en gammal bekant i sextioårsåldern som sa att vid femtio tittar man bakåt men vid sextio tittar man framåt igen. Och frågar sig: ska man göra om alltihop? Eller ska man göra nåt helt annat?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".