Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Mattias Anderssons "Acts of Goodness" på Backa teater

Publicerat söndag 23 mars 2014 kl 17.51
En god handling är som en bra dikt
(2:49 min)
Ur "Acts of Goodness" på Backa teater. Foto: Ola Kjelbye

Vad är en god gärning? Den frågan lät Mattias Andersson regissör, dramatiker och konstnärlig ledare på Backateatern i Göteborg gå runt i Europa och svaren blev till föreställningen ”Acts of Godness”, precis som i hans tidigare föreställning ”The Mental States of Sweden” som utgick från frågan ”Vad vill du se på Nationalscenen?” Nu på Backa undersöker den sex skådespelare och två scenarbetare starka ensemblen begreppet godhet. Maria Edström var på premiären.

I pjäsens öppning ligger en kille, spelad av Bahador Foladi, naken som sånär på kalsonger, avsvimmad med huvudet i en blodpöl. I mitten sitter Ylva Gallons tiggare med huvudet mot marken och pappmuggen framför sig. En barndocka i naturlig storlek i reflexväst står bredvid.

Scenografen Ulla Kassius har som vanligt skapat ett användbart och skenbart tillfälligt scenrum, med den obligatoriska gul-svarta avspärrningstejpen på golvet, en spegelvägg i fonden, några stolar och så ljud-teknikern och hans tekniska apparatur längs sidorna. Och så börjar alltihop och jag förundras över hur enkelt Mattias Andersson alltid vågar göra det, som om varje föreställning liksom börjar av en slump, nåt händer och så bara fortsätter det. Varje gång är det som om Backa hoppar, rätt ut, och vågar tro att det bär. Och bär gör det.

”The Mental States of Europe” skulle man kunna ha som underrubrik till ”Acts of Goodness”. Så typiskt för Andersson att vrida till det såhär, i ett Europa där det mest talas om det onda, det jobbiga, det fattiga så vänder han på förutsättningen för samtalet. Och det är Europa som strömmar emot oss, alla de olika språken, alla de olika liven som finns i de inspelade berättelserna vi får höra, ibland textade, ibland gestaltade på scen och där några av dem blir till huvudspår. Det är som om Andersson och hans ensemble givit sig själva ett uppdrag att samla in alla dessa röster och ge dem en plats och en scenisk form.

I ett av huvudspåren bjuder Marall Nasiris lyckade och välmående kvinna in Ylva Gallons tiggare till sitt hem och hennes omsorger har inget slut, går överstyr. Spelet mellan Nasari och Gallon är helt suveränt, godhet som makt, godhet som befrielse. Eller i de överraskande turerna mellan den blodige kalsongmannen och hans hjälpare i David Fukamachi Regnfors gestalt, inte heller här är rollerna fixerade.

Och kanske, tänker jag, är det ur den insikten som den goda handlingen föds - jag är inte bättre än du, det kunde ha varit jag. När inte nyttan för gruppen, familjen, klanen, nationen fördunklar, sorterar och avvisar. Eller som Albert Einstein, en av alla från Berthold Brecht till Ayn Rand som citeras på slutet, ungefär uttryckte det hela; en god handling är som en bra dikt, du förstår den omedelbart men du kan inte förklara den rationellt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".