Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner på Cementa industri med kraftig rökutveckling. Räddningsledaren uppmanar alla i området att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Gotland.
(Publicerat igår kl 19.24)

"Gorkij Park 2" av Gunilla Heilborn

Publicerat torsdag 22 maj 2014 kl 08.30
Cecilia Djurberg har sett Gorkij Park 2 av Gunilla Heilborn
(2:33 min)
Gunilla Heilborns Gorkij Park 2. Foto: Ines Sebalj.

Koreografen Gunilla Heilborn är känd för ett scenspråk där text och dans gärna möter en tillbakalutad och ironisk humor. Hon har tidigare tagit avstamp i filmer och hämtat inspiration från Sovjet till sina kreationer. I nya verket Gorkij Park 2 utvecklar hon dessa grepp och ger sig i kast med att skapa en fristående uppföljare till 1980-talsthrillern Gorkij Park. Förra veckan ägde urpremiären rum på Göteborgs Dans- och teaterfestival. Igår kväll var det Stockholmspremiär på Kulturhuset Stadsteatern och Cecilia Djurberg var där.

I  Gunilla Heilborns Gorkij Park 2 hörs Franz Edvard Cedrins musik som låter ganska mycket som filmmusik.

Är föreställningen så här filmdramatisk?

– Nej, alltså egentligen inte alls. I den här oerhört fria uppföljaren till filmen Gorkij Park från 1983 finns nog nån sorts matchning i den musikaliska identiteten, men på samma sätt som den här amerikanska filmen förstärkte den gråkalla bilden av Sovjet, skapar Heilborn liksom en bild av filmen och dess stereotypa Sovjetkänsla. Ja, det blir många lager. Man pratar om hur man minns filmen och en grupp stiliserade granar med parkbänk får representera Gorkijparken på scenen. Det pratas om skridskoåkning i kyla, det pratas KGB-pälsmössor, gulliga små pälsdjur och det skjuts med gevär. Allting spetsat med den typiska lakoniska humorn som gör att jag som så ofta på Heilborns föreställningar sitter och småfnissar.

Och hur kommer dansen in?

Det är ganska få danspartier, och dom som finns har en repetitiv anspråkslöshet över sig som gör att dom får en rätt underordnad roll i det här ramkonceptet. Det centrala blir istället en metadiskussion som utgår ifrån vad som är skillnaden mellan socialrealism och socialistisk realism - om det här med att drömmen om verkligheten, drömmen om Utopia, inte är samma sak som själva verkligheten. Idén bakom den riktiga Gorkijparken i Moskva, var, enligt byggplanerna, att där skulle människor "slappna av, komma i form och få svar på vilken fråga som helst och utvecklas politiskt", vilket ju inte direkt är det som händer i parken i den där 80-talsthrillern där man hittar lik i snön, och när Kristina Viiala i rollen som Irina, på ett mycket underhållande vis, presenterar sina smått absurda, planer på att anlägga en egen park, som ska hylla henne, undrar hon hur hon ska få besökarna att förstå hennes avsikter. Kanske får de bara ännu fler frågor? Och där nånstans, i dom frågor jag får av den här föreställningens alla lager av ironi och olika referenser så går den också i lås för mej och jag inser att den är mycket smartare än vad den verkar vara vid första anblick.

Cecilia Djurberg
cecilia.djurberg@sr.se

Gunilla Heilborns Gorkij Park 2 spelas på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, där den kan ses till och med 27 maj. På scenen medverkar Kristina Viiala, Johan Thelander, Henrik Vikman och Salka Aral Rosengren

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".