Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Interstellar" av Christopher Nolan

Publicerat onsdag 5 november 2014 kl 19.26
"Magnifikt anslag, men smörigt och sentimentalt"
(2:21 min)
Anne Hathaway och Matthew McConaughey i Interstellar. Foto: Warner Brothers.
Anne Hathaway och Matthew McConaughey i Interstellar. Foto: Warner Brothers.

I Christopher Nolans film Interstellar går en framtida jord mot en ekologisk katastrof. Matthew McConaughey och Anne Hathaway spelar astronauterna som försöker hitta ett nytt hem för mänskligheten i yttre rymden. Roger Wilson har gjort dem sällskap.

I förhandssnacket har Interstellar beskrivits som ett samtida svar på Kubricks 2001 - ett rymdäventyr, och man har diskuterat den vetenskapliga ambitionen i filmen - som att den innehåller den mest vetenskapligt korrekta återgivningen av ett svart hål någonsin. Och visst pratas det mycket kvantfysik och maskhål i Interstellar, men berättelsens kärna är egentligen relationen mellan en frånvarande far och hans dotter. En intergalaktisk version av den ganska välkända berättelsen om en man som offrar sitt privatliv för att rädda världen.

- Hur ser Christopher Nolans framtidsvision ut då?

Jag gillar ju dystopier, så när jag inser att historien utspelas i en framtid där jorden drabbats av en ekologisk kollaps så känner jag mig som hemma. I den här världen så står matproduktionen i centrum, och som en konsekvens av det har man offrat vetenskap och ingenjörskonst - det är ointressant när det är brist på mat.

Men trots det verkar det som om mänsklighetens sista hopp står till att man ska hitta en ny jord, någonstans. Och då får vi vara med på en hisnande resa genom tid och rymd. Nolan tar med oss till gudsförgätna planeter och genom svarta hål. Det är magnifikt och samtidigt på något sätt ändå realistiskt.

- Du nämnde Stanley Kubricks 2001 som en referenspunkt. Men en annan skulle lika gärna kunna vara Gravity, som i fjol överröstes av Oscarstatyetter och lockade en storpublik.

Man kan väl säga att Interstellar placerar sig någonstans mittemellan de där två filmerna. Där Gravity i mycket var en häftig berg-och-dalbanetur i rymden med lite inkastad symbolik, så är Interstellar den pretentiösa storasystern.

Här handlar det om allvarliga saker. Människosläktets överlevnad, här får vi relativitetsteorins effekter presenterade för oss på film. Men det blir ändå ingen 2001. Det är som att det bakom hela den här fasaden av episk science fiction finns en kärna som är tröttsamt Hollywoodanpassad.

Det blir alltså betydligt mer smörigt och sentimentalt än jag väntat mig. Ja, till sist sitter jag och tänker på på vikten av att ta ut sin pappamånad när jag ser Interstellar. Och det kanske jag inte hade väntat mig av den här filmens magnifika anslag.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".