Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

25 år sedan muren föll – en minnesdag värd att fira

Publicerat måndag 10 november 2014 kl 09.16
Gunnar Bolin om minnesdagen av Berlinmurens fall
(2:56 min)
East Side Gallery – en kvarvarande del av Berlinmuren. Foto: Jessica Gow/TT

I helgen var det 25 år sedan Berlinmuren föll. Kulturredaktionens Gunnar Bolin blev rörd av hur minnesdagen firades i tysk tv.

Jag tjuvstartade faktiskt i fredags med att på förmiddagen se Wolf Biermann sjunga i förbundsdagen.

Att Biermannn har sin musikaliska storhetstid bakom sig är det nog ingen som säger emot, men som politisk rabulist och sanningssägare är han fortfarande svårslagen. För mig fick Biermann, under de här dagarna, representera alla de som vittnade om DDR-Systemets grymhet och omänsklighet.

Trots att talmannen avbröt honom och bad honom sjunga istället för att tala så kunde Biermann inte låta bli att smäda Die Linke, vänsterpartiet där många har rötter i den gamla DDR-vänstern.

Men det finns i Tyskland också en viss trötthet kring DDR-historien. 25 procent av tyskarna säger sig ha "die Nase voll" de har fått nog av tjat om muren och DDR, särskilt de som bor i det gamla öst.

Själva murens fall och den fredliga revolutionen är föga kontroversiell annat för ett fåtal gamla stalinister, men för många var det totala utraderandet av Östtyskland svårt att smälta, att inget blev kvar av deras hemland.

Västtyskland trodde inte att det fanns något att lära av grannarna i öst. Hela livsstilen hånades, även arbetsmetoder inom okontroversiella områden som medicin eller undervisning i naturvetenskapliga ämnen ansågs tvungna att förändra.

På tysk tv igår kväll sändes ett fint program, "Familjen Popows ovanliga historia". Det vågade ta upp den här kluvna känsla genom en familj där fäderna var DDR-troende och barnen inte, en dotter flydde till väst just innan muren föll och nu satt de runt middagsbordet och diskuterade tillsammans med barnbarn födda på nittiotalet.

Fadern längtade fortfarande vagt efter en annan sorts socialistisk stat, barnen var realister av olika grad och kritiska mot fadern och mot de brott han och hans stat begått. 

De verkliga gamla diktaturkramarna är svåra att stå ut med. Men det är också svårt att stå ut med det sårade ansiktsuttrycket hos äldre gamla östtyskar som ständigt tycker att deras liv och livsstil hånas, även om de inte var några partianhängare.

Men igår var det firandet det gällde, jag erkänner att jag fick en tår i ögat hemma i tv-soffan när de vita ballongerna steg till väders en efter en utmed en symbolisk gräns som en gång var mycket konkret och som föll genom hundratusentals modiga människor förarbete.

Kvällens värd i nyhetssändingen sent igår, Marietta Slomka, sammanfattade det bra: Vi gillar att fira den här dagen, för vi tyskar har inte så många historiska minnesdagar som är värda att just - fira.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".