Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Ubåtsjakten som går till eftervärlden

Publicerat torsdag 13 november 2014 kl 06.00
Mattias Berg om basutställningen på Armémuseum
(3:28 min)

Samtidigt som den stora ubåtsjakten tog slut, öppnade den nya basutställningen över 1900-talet på Armémuseum i Stockholm. Mattias Berg har gått dit för att fundera över militär, medier och minne.

Minns du? Själv vill jag helst inte. Hur villigt alla stora svenska medier mobiliserade, omedelbart intog högsta beredskap, inställde sig i militärens tjänst. Hur spalter och sändningar fylldes med observationer av nästan ingenting. Hur man inte hade lärt sig någonting sedan ubåtshysterin på 1980-talet. Om även den mest ansedda nyhetsjournalistiken är så här i fredstid – hur skulle den då bli i krig?

Samma dag som den senaste ubåtsjakten avslutades, öppnade Armémuseum sin nya basutställning om 1900-talet. Våningen ovanför behandlas tiden från 1520 i en äldre basutställning, en av musei-Sveriges allra bästa, som även lyckas skärskåda krigets egen natur och kultur.

Här en trappa ned finns inte mycket om ubåtsjakter, vare sig nu eller förr – men ändå tillräckligt för att väcka mina egna minnen. Lumpen som enkel ubåtsjägare under 80-talet, den gamla goda tid med fantastiska resurser som nostalgiskt åkallades i reportagen för några veckor sedan.

Men det är värt att påpeka att det inte blev napp då heller, trots sjunkbomber och allmän hysteri, förutom den där ryska ubåten som gick på grund för egen maskin. Och att vår lilla mobila enhet fick kånka landet runt på en flera hundra kilo tung trälåda med så kallad ”portabel radarutrustning” under dessa eviga ubåtslarm, som verkade kunna utlösas av vilken privatperson som helst.  

Armémuseums nya basutställning har också lumpen som strukturerande princip: Den spänner över tiden från värnpliktens införande 1901 till avskaffandet 2010. Och även om den här utställningen inte är lika originell som den om äldre tider på våningen ovanför, märks det ändå att man vet vad man gör. Viljan att ge andra perspektiv på militärmaktordningen tränger igenom alla dessa uniformer och vapenmodeller.

Kvinnorna får åtminstone en tydlig biroll. Dessutom betonas den intressanta kopplingen mellan allmän värnplikt och allmän rösträtt, liksom mer övergripande frågorna kring Sveriges neutralitet under andra världskriget och krigens roll för de globala flyktingströmmarna.

Jag kan sakna mer om allt det här, mer temperament, petande i det brännande. Samtidigt är det välgörande med utställningens lite torra distans och komprimering, som motvikt till mediernas hektiska historielöshet under den senaste ubåtshysterin.

För eftervärlden kommer den nog att framstå som ett historiskt publicistiskt haveri. Alldeles oavsett om det som inte hittades var ryska farkoster eller svenska minkar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".