Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Tjuvarnas jul - trollkarlens dotter

Publicerat fredag 14 november 2014 kl 07.00
Nina Asarnoj om Tjuvarnas jul - Trollkarlens dotter
(2:02 min)
Ur Tjuvarnas Jul. Foto: Baldur Bragason.
Ur Tjuvarnas Jul. Foto: Baldur Bragason.

Långfilmen Tjuvarnas jul - Trollkarlens dotter bygger vidare på julkalendern från 2011. Berättelsen om barntjuven Charlie och hennes pappa, klappsnapparen Kurre, får nu en fortsättning. Tea Stjärne spelar fortfarande Charlie och Gustaf Hammarsten  hennes vårdnadshavare, men så dyker det upp en biologisk far i trollkarlshatt. Nina Asarnoj har sett Tjuvarnas jul - Trollkarlens dotter.

Det bästa med Tjuvarnas jul är den lite grå sagovärld vi får följa med in i. De dragiga rummen, de stickiga trägolven, fattigdomen och de säckvävsliknande kläderna. Men också mönsterstickade koftor och gammelrandiga kuddvar. Det är både en saga och samtidigt bilden av ett gammel-Sverige av svält och armod och fuktiga lägenheter. Charlie har växt och utvecklats till den lilla stadens egen Robin Hood. Skatten som hon fick överta från den onda klappsnappardrottningen Madame Bofvén fördelar hon nu mellan ensamma mammor och hungriga barn.

Familjelivet med pappa Kurre och hans Gerda blomstar, ett litet syskon är på väg, men är Charlie barnets biologiska syster eller inte? Och älskar verkligen Kurre och Gerda henne fortfarande, nu när de fått ett mycket mindre och gulligare barn. Mitt i detta känslomässiga kaos anmäler en försvunnen far intresse för sin avkomma. En kringresande trollkarl, med långt svart hår, slängkappa och hög hatt verkar vara hennes biologiska pappa. Men precis som i den japanska filmen Sådan far, sådan son av Hirokazu Kore-Eda om två barn som förväxlats vid födseln, visar det sig förstås att föräldraskap bygger på helt andra premisser än genetik och biologi.

Jag tycker om den här fortsättningen, det må vara hänt att det psykologiska djupet inte är det största. Men för de barn som ser filmen är den ändå en stark bekräftelse av att en familj kan se ut hursomhelst.

Nina Asarnoj
nina.asarnoj@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".