Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Kommentar: "Befria 'Roygubben' från sitt fängelse"

Publicerat fredag 5 december 2014 kl 06.00
Emma Engström om kritiken mot Roy Andersson
(2:48 min)
Regissören Roy Andersson. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
Regissören Roy Andersson. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Roy Anderssons film "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron" hyllas internationellt, men hemma i Sverige är mottagandet mer avvaktande. Det har också blossat upp en debatt om Anderssons samhällskritik. Varför den plötsliga kritiken? Kulturnytts Emma Engström har sett om hela trilogin för att få svar på om det är Roy eller vi som har förändrats.

I flera av recensionerna av en "Duva satt på en gren och funderade på tillvaron" märks en mättnad på Roy Anderssons estetik: stora stillastående tablåer, orealistisk belysning, ett överdrivet amatörmässigt skådespeleri och stiliserad kostym.

Och för tre veckor sedan drog kulturskribenten Malin Krutmeijer igång en debatt i Helsingborgs Dagblad om Roy Anderssons samhällskritik, den som återupprepas trilogin igenom. Hon menar att den är platt och övertydlig och att regissören allt mer liknar en misantrop.

Frågan är om det är Roy eller vi som har förändrats?

För har inte hela trilogin tematiskt slagit lite bredvid spiken, som det kan bli när man vill ringa in alla tider och alla förtryck och därför ingen alls. Dessutom kräver publiken allt mer berättelser som är samtida, som skildrar nuet. Och då framstår det tidlösa som Roy Andersson eftersträvar som hopplöst otidsenligt.

Men Roy Andersson vore inte den konstnär han är om han inte också låg före sin tid. "Sånger från andra våningen" skildrar misstänksamhet mot invandrare och företagsbyggnader som plötsligt börjar röra på sig med panik i styrelserum som följd. Året efter premiären flög planen in i world trade center. 2007 kom "Du levande" som också skildrar arbetslöshet och en kärvande ekonomi på grund av girighet. Året därefter kraschade världsekonomin.

Att kritiken kommer nu har också med att göra att fokus i svensk kulturdebatt har ändrats under 2000-talet. Vem använde begrepp som vithet eller rasifiering när "Sånger från andra våningen" kom? Roygubbarnas vitsminkade ansikten var inte mycket mer än ett estetiskt val. Idag är de identitetspolitik.

Den snapsdrickande Roygubben, som med flackande blick gråter krokodiltårar och upprepar plattityder, representerar vår tids mest förhatliga figur: en vit man i övre medelåldern. När dom här männen dyker upp i horder spelar det ingen roll att Roy Andersson kritiserar dom, han är ju själv en representant.

I och med med sista filmen borde Roygubbarna befrias från sitt fängelse. Precis som det omslingrade paret på stranden, som syns i en scen, kan de ge sig ut i världen och låta solen skina på näsan. Kanske bada i havet. Det är dom väl unt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".