Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ingvar Kjellson, 91 år

Publicerat söndag 21 december 2014 kl 17.22
"Så precist, så vresigt och så vackert"
(4:01 min)
Ingvar Kjellson 1923-2014 Foto: Ola Torkelsson/TT
Ingvar Kjellson 1923-2014 Foto: Ola Torkelsson/TT

Skådespelaren Ingvar Kjellson avled i helgen efter ett liv inom teatern och filmen under närmare 70 år. Kulturnytts teaterkritiker Maria Edström minns honom.

1953, i ”Änklingens lilla hemlighet” av Anton Tjechov, spelade Ingvar Kjellson änklingen själv är en av de första roller han gjorde för Radioteatern. Redan som  30-åring övertygande han som 60-årig giktbruten gubbe. Och på den vägen var det för Kjellson, aldrig i ett fack, aldrig en typ, utan en skådespelare i ordets sanna bemärkelse. Egensinnig, personlig och pregnant i sina uttryck men som aldrig kunde beslagtas med några som helst stjärn- eller divalater utan alltid en lagspelare, en ensemble-skådespelare – trogen, inte sin egen teaterpersona, utan teatern och endast teatern.

Budbärare I i ”Richard III” var 1947 den första roll han gjorde på Dramaten som teaterelev vid elevskolan, tillhörig den generation som skolades in i teatern i ett slags lärlingsmanér långt från nutida teaterhögskolestudenters väg in i yrket.

Efter läringsåren kom genombrottet på Uppsala stadsteater under 1950-talet med roller som Hamlet, Orgon och som Vladimir i det svenska uruppförandet av Beckets ”I väntan på Godot”. Efter mellanspel på TV-teatern som då hade en egen ensemble och på Stockholms stadsteater, var han tillbaka på Dramaten 1964 i rollen som Jörgen Tesman i Ibsens ”Hedda Gabler” -  regi Ingmar Bergman.

Som många i hans generation verkade han jobba jämt och det känns också som om hans gärning sammanföll med en guldålder inom svensk teater och film. Kjellson spelade i pjäser av Weiss, Gombrowicz, Brecht, Schiller, Strindberg, Büchner, Mrozek, Dürenmatt, Shaw, Koltès, Dario Fo, Feydeau, Euripides, Tjechov, Ibsen, Shakespeare. Han filmade med regissörer som Povel Ramel, Hasse Ekman, Alf Kjellin, Mai Zetterling, Ingmar Bergman, Bo Widerberg, Bengt Lagerkvist, Janne Halldoff, Jonas Cornell, Jan Troell – överallt var han med och överallt ville man ha honom med!

Ingvar Kjellson blev också bara bättre med åren, hans erfarenhet gjorde honom helt sublim i sin scennärvaro. Som Firs i ”Körsbärsträdgården” på Stockholms stadsteater 2013 och några år tidigare tillsammans med hustrun Meta Velander, också där ett livslångt lagspelande, i Kristina Lugns ”Rut och Ragnar”.

Hade jag en tidsmaskin skulle jag åka tillbaka till 1954 och se honom som Vladimir ”I väntan på Godot” - för är det nån dramatiker Kjellson verkade som skapt för så är det Becket med hans unika blandning av komik och fasa. Regissören Karl Dunér upptäckte denna ådra hos Kjellson och den föreställning jag bär med mig är ”Ur ett övergivet arbete” från 2010 där Kjellson liksom tonade fram ut fondens ljus och gestaltade en man i slutet av sin levnad, ett liv inte helt lätt med evigt halsont, raserianfall och så minnesbilden av modern som vinkar i fönstret. Kjellson gjorde det så precist, så vresigt och så vackert – och så helt utan sentimentalitet. Mannen som alltid tyckt om att tänka på färgen vitt, bara längtar efter att få försvinna i det där stora tomma vita. Och Ingvar Kjellson gjorde föreställningen till något, inte tillrättalagt och hoppfullt, utan till något som trots att det var rätt hemskt ändå gjorde en så lycklig.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".