Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ett äkta åkerspöke

Publicerat tisdag 23 december 2014 kl 06.00
"Vår kultur har inte för många egensinniga knäppstarar av hans sort"
(3:01 min)

Sven Stolpe var fram till sin död 1996 en av Sveriges mest kända kulturpersonligheter. Men minnet är kort. Idag är han nästan bortglömd. Men i fem decennier var han liv och ande i alla svenska kulturgräl som räknades. Om denne besvärlige man har Svante Nordin skrivit en biografi, Sven Stolpe Blåsten av ett temperament. 

Det var Sven Stolpe som uppfann ordet "rödskägg", ett underbart målande skällsord för sjuttiotalets kulturradikaler. Stolpe var gammal redan då, helt ospelbar, som kolerisk stöt och konservativ katolik. Men hans personlighet gjorde honom folkkär, och alla, verkligen alla, visste vem den spränglärde, ilskne gamle herrn var. Han satt alltid i tv och skällde på rödskägg. Idag vet ingen vad Sven Stolpe kan användas till. Men han lär vara morfar till Alex Schulman.

Stolpe slog igenom med dunder och brak 1930, med romanen I dödens väntrum. En stark skildring av lungtuberkulos, i Thomas Manns anda. Han sprutade ur sig romaner, kritik och filmrecensioner i rastlös entusiasm. Hans temperament var berömt, och han odlade många fiender, särskilt Olof Lagercrantz. När Svante Nordin i sin biografi reder ut hur Stolpes och Lagercrantz fiendskap började, i rivalitet om Sven Stolpes hustru Karin, så blir man lite trött. Det är svårt att riktigt se de ideologiska värjorna gnistra.

Att Svante Nordin tog sig an det reaktionära åkerspöket Sven Stolpe var en genial idé. Vilket listigt sätt att leka lite med våra förutfattade meningar om genomtröskade fält som proletärförfattarnas trettiotal eller rapportböckernas sextiotal. Droppa lite Stolpe i soppan och låt syran ryka! Men, tyvärr: Svante Nordin lägger för mycket krut på att redovisa alla gamla dammiga kulturgräl, men lyckas inte blåsa liv i Stolpes gärning. Vad betydde tron för honom, alla de katolska författare som var så viktiga; som Mauriac och Bernanos? Och alla kvinnonamn drunknar i gubbgrälen, från Gunnel Vallqvist till de stora kvinnor som Stolpe ägnade sina mannaår: Drottning Christina och Heliga Birgitta. När han disputerade på en avhandling om Christina i Uppsala 1958 var det ett folknöje som lockade 1200 personer, och kvällspressens reportrar

Är man lite nördig och kulturhistoriskt road så stöter man ofta ihop med Sven Stolpe i dammiga magasin. Något har han nästan alltid att komma med, om alla, från Emilia Fogelklou till Ingmar Bergman. En ordglädje och okalkylerad charm som han inte kan dölja. Vår kultur har inte för många egensinniga knäppstarar av hans sort.

På gamla dar lyssnade han själv häpen på Jan Myrdal; "Märkvärdigt... han skriver ju samma saker som jag för tio år sedan: om sossarna, om deras blaskor, om rödskäggen i allmänhet och den ryska faran... Han har lärt om!" Eller, intressanta tanke, det är kanske den linje vi kräver av äkta åkerspöken, oavsett ideologi.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".