Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Skuggland" på Dramaten

Publicerat måndag 22 december 2014 kl 16.01
Christoffer Svensson och Lena Endre Foto: Roger Stenberg
Christoffer Svensson och Lena Endre Foto: Roger Stenberg

Att göra scenkonst av litteratur är numera vardagsmat på våra teatrar. Nu är det Dramaten som gjort en monolog av Jonas Bruns roman ”Skuggland” – som vann Sveriges radios romanpris 2012. Regisserar gör Lena Endre och i rollen som Erik, som sörjer sin försvunne vän och namne Erik, ser vi Christoffer Svensson.

Maria Edström har sett ”Skuggland”

Lena Endre regidebuterade häromåret med en dramatisering av Amanda Ooms roman ”Tåla Mod” med författaren själv i huvudrollen och där Endres regi kändes lite väl följsam. Nu med ”Skuggland” är det annorlunda, Gunnar Eriksson har gjort en föredömlig bearbetning av Jonas Bruns liksom svävande och magiska roman om två pojkar i en villaförort på 90-talet, om Erik som mister sin vän och namne då denne spårlöst försvinner bort en kväll i en röd sportbil för att aldrig mer komma tillbaka. Tillsammans med scenografen Jan Lundberg har Endre skapat en vit, korridorsliknande scenografi – som ett slags tidstunnel, tänker jag – där Emma Weils ljussättning skapar olika slags rum. Och så har Endre Christoffer Svensson i rollen som Erik och det är en smärre fullträff.

 Svensson växlar obehindrat mellan den vuxne Erik och pojken, han småpratar med oss i publiken men kan också vända sig inåt in i pojkarnas känslovärld, i deras dataspelande, i deras vurm för MJ – Michael Jackson. Svensson har en sällsynt scenisk närvaro, vi är med honom hela vägen och i det nedtonade men precisa uttrycket förnimmer man en lyhörd regissör.

 Romanen ”Skuggland” handlar för mig om ett erotiskt uppvaknande, Erik blir faktiskt förälskad i sin vän även om han då inte riktigt förstår det själv. Därför blir också försvinnandet än mer traumatiskt. Här handlar det mer om två pojkar som är varandras ”back-up” som Erik säjer, som den back-up de gör av sina dataspel så att de aldrig ska försvinna.

 Så teaterföreställningen ”Skuggland” har, trots den där magiska, svävande stämningen, en lite annan slagsida än romanen. Men den lever fint i egen rätt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".