Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Opera- och musikalåret 2014

Publicerat måndag 5 januari 2015 kl 06.00
Årskrönika: Opera och Musikal 2014 - Per Feltzin sammanfattar
(4:16 min)
Charlotta Larsson som Blanche Wittman & Susanna Levonen som Marie Curie. I bakgrunden NorrlandsOperans kör.
Charlotta Larsson som Blanche Wittman & Susanna Levonen som Marie Curie. I bakgrunden NorrlandsOperans kör. Foto: Malin Arnesson

Per Feltzin sammanfattar sina intryck från det musikdramatiska året 2014.

Det bästa jag sett på en musikalscen i år var Chicago. Skälet är att de sjunger mer än bara sjunger… Den visas på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm med bland andra Lisa Nilsson och Sharon Dyall i huvudrollerna. De förgyller och kryddar, de vet vilken ton de ska ta, men också vilka andra toner som harmoniskt fungerar tillsammans med den. De har mer kontroll och kompetens än vad vi hör i vanliga fall på en musikalscen.

Sen har ju Kristina från Duvemåla återkommit på en svensk scen. Göteborgsoperan spelar den nya versionen som hade premiär i Helsingfors för två år sen. Det är samma fyra huvudrollsinnehavare som där och jag var återigen mycket imponerad av Andersson och Ulvaeus musikal. Helt rätt att den återkommer igen - det blev en klassiker direkt där 1995.

I operavärlden finns det inga övergripande trender i år. I somras gjorde i och för sig både VadstenaAkademien och Ystadoperan jukebox-operor - alltså klippte samman instrumentalmusik av Kraus och Alfvén till helt nya operor. På Wermland Opera arrangerade Hans Ek om Monteverdis L'Orfeo mycket elegant. Halevys Judinnan på Göteborgsoperan och Mozarts Don Giovanni på Stockholmsoperan är uppsättningar jag minns med stor behållning. Precis som Raffaella Milanesi och Miah Persson i Mitridate på Drottningholm. Plus delar av utomhusshowen Elektra i Umeå.

Men det som stannar kvar mest är urpremiären på Mats Larsson Gothes Blanche och Marie på Norrlandsoperan i kulturhuvudstaden Umeå.

Det som jag först och främst tänker på är hur färdig föreställningen var vid premiären. Som jag förstår det har librettisten Maria Sundqvist, regissören Elisabet Ljungar och tonsättaren arbetat ihop sig under lång tid. Inte bara i det generella utan i mikrodetaljer där fyra takter mer eller mindre avgjort kvaliteten i olika scener. Till det sen riktigt bra sångare och en lyhörd dirigent i Niklas Willén.

Det känns som att produktionsteamet haft en sån trygghet i arbetet att man vågat mer än vanligt. PO Enquists roman är ingen lätt bok att orientera sig i, ens som roman. Den är bångstyrig, vrider och vänder på sig, gör omstart efter omstart. Att de ändå lyckas med att skapa en opera som både utvecklar sig och innehåller drömspelsscener blir jag imponerad av.

Och sen måste jag tala om slutet. Efter musik och dramatik som är absurd, gripande, fysisk, iögonfallande och komisk blir den här märkvärdiga kärleksberättelsen i skuggan av Marie Curies två Nobelpris, ja, den blir stilla. Under den sista uppemot 20 minuterna glider vi in i en terzett i långsammaste lento. Oerhört vågat. Har inte operan laddat upp energin, kommer den där stunden vara en enda långsam plåga mot slutet, där alla kommer att börja titta på klockan. Men de klarar det. I det långsamma blir det bara mer och mer intensivt. Hur är det möjligt? Begåvat.

Per Feltzin, Kulturnytt, Sveriges Radio.
per.feltzin@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".