Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Någon syr - är det du? En bok om Unica Zürn och Hans Bellmer."

Publicerat fredag 2 januari 2015 kl 13.20
Någon syr, är det du?
(3:15 min)
Helena Eriksson. Foto: Björn Larsson Rosvall / SCANPIX
Helena Eriksson. Foto: Björn Larsson Rosvall / SCANPIX

Helena Eriksson är poet och aktuell med Någon, syr är det du? Det är en dubbelexponerad biografi över den tyska konstnären Hans Bellmer, mest känd för sin Docka, och författaren och tecknaren Unica Zürn.

Jag kan inte upphöra att fascineras över detta konstnärspar som levde så tätt på sunkiga hotellrum ur hand i mun, hopsnärja, till slut liksom utgnagda inifrån, förenade i det minutiösa, han med sina detaljerade erotiska teckningar, hon med sina tidskrävande anagram. Oupphörligen verksamma utestänger de omvärlden, flyr vardagen. Helena Eriksson har ägnat tiotals år åt dessa konstnärer, och det har resulterat i en sig poesiframkallande efter egna mått strukturerad biografi: var ska hon börja? så frågar hon tarotkorten i början. Och så igen på sidan 332, förtvivlad över vad hon kallar "bokens ofärdighet och benägenhet att expandera".

Bellmer och Zürn hade nog gillat detta tillvägagångssätt. Och det Helena Eriksson gör här och där i den här praktutgåvan med mängder av illustrationer är att hon hittar beröringspunkterna, hur Bellmers idéer om slumpens och intuitionens betydelse för skapandet sammanfaller med Zürns anagram, kropp blir text. De påminner om Bellmers dockor. Man avtäcker det som finns under huden genom att vrida dockan, genom att trasa sönder språket, bygga om, flytta.

Hans Bellmers docka, ja. Som han gjorde i början av trettiotalet, till sin faders fasa, den kunde man häromåret se en utställning tillsammans med konstnären Louise Bourgeois i Berlin, eller utvald av fotografen Cindy Sherman på Venedigbiennalen. Den fortsätter att oroa och korrespondera. Bellmer vägrade att bli ingenjör, bestämde sig för upphöra med all samhällsnyttig aktivitet och påbörja konstruktionen av artificiella flickor. Man kan också se dockan som en protest mot det framväxande tredje riket, och tillsammans med sin skeva och trasiga docka lämnade han för alltid Tyskland före andra världskriget och blev statslös. Hur hans besatthet omvandlas till ett vapen mot all övermakt kan man läsa mer om i Någon syr, är det du?

Och för att förstå vem det är som s(t)yr måste man kanske som Eriksson tråckla sig in i Zürns egna texter, som hon ofta skrev mellan sina sejourer på sinnessjukhusen. Delade som de är mellan jag och hon och så ibland detta du. Unica Zürn är 1953 besatt av ett ansikte som visar sig sitta på Bellmer. Det här är en ny bekantskap för mig, och Eriksson frilägger omsorgsfullt hennes en distansens och väntandets filosofi, hur hon alltid väljer avståndet. Och sjukdomen.

 På några minuter kan man inte bringa reda i detta. Men se trådarna till den Louise Bourgeois som sa: Det enda sättet att stoppa ett beroende är att bli beroende av något mindre skadligt. Hur konsten kan bli ett nytt vad Bellmer kallade "virtuellt retningscenter". Som avleder den större smärtan.

 Katarina Wikars

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".