Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Ett mörkt och upplysande år i svensk litteratur"

Publicerat fredag 9 januari 2015 kl 13.30
Jenny Aschenbrenner sammanfattar det svenska litteraturåret 2014
(4:07 min)
Jenny Aschenbrenner. Foto: Martina Holmberg/Sveriges Radio
Jenny Aschenbrenner. Foto: Martina Holmberg/Sveriges Radio

Nu är det dags för en årskrönika över den svenska litteraturen. Jenny Aschenbrenner har läst och tänkt.

Vilka stenar har litteraturen att bidra med när ett samhälle byggs - vilka rör kan den dra som sammanbinder det ena med det andra? Ska den ens göra det?

Jag glömmer aldrig när jag för ett år sedan försökte få nutida rumänska författare att prata om sitt skrivande i politiska termer - hur förfärade de blev vid blotta tanken på att de skulle misstänkas för att skriva politisk litteratur och hur dum jag kände mig när jag insåg att där var denna term enbart förknippad med stalinistisk propaganda i litterär form under Ceausescus skräckvälde.

Och här som det blivit så fint igen. Aktivistisk kultur har ett uppsving som inte synts sen 70-talet.

Ändå - uppbygglighet och tvärsäkerhet gör ingen konst.

Den slemmiga konsistensen på makaroner som slinker mellan fingrarna i ett storköks diskrum däremot. Upplevelsen av att vara Araben i allas ögon, utdömd långt innan meritförteckningen lämnats fram. Eller bajskorven som en gäst lämnat efter sig i hotellets handfat som en hälsning till den tillfälligt anställda städerska som får minimilön för att städa bort den.

Istället inlevelsen. Förmågan att ställa sig i någon annans skor under den period som en roman varar.

Therese Bohman, Stefan Lindberg, Linn Bursell och Marie Hermansson ställde oss i den tillfälligt anställda arbetarklassens i sina romaner. där händernas slit och skicklighet inte ens anses värda en anständig anställning.

Pooneh Roih bjöd in oss att dela en annan erfarenhet i en av årets bästa debuter, Araben, där en ung kvinna med bostadsrätt i närförort i sikte brottas med sin känsla av svek mot sina föräldrar, mot den värld de lämnade. Samtidigt som hennes pappa med sina minnen av tortyr och flykt knäckts slutgiltigt av det nya land där han aldrig kan bli något annat än en arab, den farlige andre. En sällsynt klarögd och alldeles nödvändig bild ur vår samtid.

Ett verkligt stordåd avslutade Kristina Sandberg när hon denna höst kom ut med den sista delen i sviten om Maj, Liv till varje pris. Den serie om tre romaner som med början i Att föda ett barn skildrar en hemmafrus liv från förkrigstid till 60-tal, från ransoneringskort till kvinnokamp. Men Maj hon lever sitt liv bland sillinläggningar och kampen för att rädda ett äktenskap som bara blev - det är en strålande uppvisning i romankonst som empatiprojekt, hur ändlöst spännande varje detalj i det lilla livet blir genom Kristina Sandbergs blick. Ett upprättande av ett sorts människoliv vars värde sköljdes bort med det feministiska badvattnet.

Jag har i år också läst mig nära psykisk sjukdom. Kristofer Ahlström låter i Ett liv för lite David med sin sköra själ och sina vilja att rädda världen ta plats med sina psykoser, med sina vanföreställningar, så att han blir en människa att känna inifrån. I Sara Stridsbergs Beckomberga - ode till min familj är det dotterns blick som driver berättelsen och själva mentalsjukhuset spelar sin egen roll, som undantagsplats, en värld bredvid världen. Men lika verklig, lika mycket värd, som den de flesta av oss vandrar i.

Så nej, litteraturen bör inte gå någon annans ärenden, inte bli till byggstenar i en färdigtänkt tankekonstruktion, men ja, den kan dra rör.

Bara via en roman vågar jag närma mig den fasansfulla berättelsen om barnen på Spiegelgrund som Steve Sem Sandberg berättar om i De utvalda, utan att väja för några av de grymheter som nazisterna utsatte barn som klassats som handikappade för. Bara där kan en kvinna som Anna, sjuksköterskan som drevs av sin pliktrogenhet ända ut i ondskans svartaste utmarker, vara möjlig att möta.

2014 blev ett mörkt och upplysande år i svensk litteratur.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".