Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Roger Wilson om Parisdemonstrationen

Publicerat måndag 12 januari 2015 kl 07.36
Roger Wilson från Parisdemonstrationen
(2:53 min)

Igår genomfördes den gigantiska manifestationen i Paris, mot våld och terrorism. Och med det avslutades en mörk vecka i den franska huvudstaden, efter attentatet mot tidningen Charlie Hebdo och gisslandramat i en kosherbutik. Sveriges Radios kulturkorrespondent Roger Wilson var med på demonstrationen

Jag trängs med de andra på Place de la République. Mitt i en folkmassa på mer än tre miljoner personer, som sträcker sig många kvarter bort. Alla är där för att protestera.

Mot våld och terrorism. Mot antisemitism och islamofobi. Och sin avsky över de senaste dagarnas terrordåd. Applådåskorna rullar över platsen. Man sjunger Marseljäsen. Det är en mäktig känsla att vara mitt ibland alla dessa människor.

Med jämna mellanrum sluter man upp i talkörer: Charlie, Charlie, Charlie - efter satirtidningen Charlie Hebdo, där det första attentatet ju utfördes i onsdags. Ett våldsdåd mot journalister som fick mängder av personer att rycka ut i försvar för det fria ordet. Så också många på den här demonstrationen.

Precis framför mig står till exempel fyra kvinnor i sextioårsåldern. Alla med varsin penna lyft mot himlen.

Deras sätt att visa att de vägrar gå med på att människor mördas på grund av vad de skrivit - ler i Charlie Hebdos fall - vad de tecknat.

Det är vackert och effektiv i all sin enkelhet.

I andra änden av marschen, allra längst fram, går några av världens mäktigaste politiker armkrok. Men jag såg inga pennor i deras händer. Inte just då i varje fall. Det kanske inte är så konstigt, när man tänker på att Reportrar utan gränser snart protesterade mot att representanter från Egypten, Ryssland, Turkiet och Förenade Arabemiraten var på plats på manifestationen - länder där Reportrar utan gränser anser att journalister och bloggare systematiskt förföljs. Länder som ligger långt ner på deras lista över pressfrihet i världen.

Man kan invända att marschen för många handlade om att hålla samman i en tid av oro. Att bilda en enad front mot terror och våld. Och uttrycka sin sympati med de anhöriga till offren.

Men för mig hänger allt samman.

Terrordåden i Paris drabbade inte bara journalister och tidningsmakare. Men de är grunden för de demokratiska värderingar som alla i det här tåget hävdade att de stod för.

Frågar du mig är det de där fyra kvinnorna med sina pennor som sammanfattar själen i den här demonstrationen snarare än politiker i armkrok.

För de står för den folkliga kampen. Att inte bli skrämd av våldet.

Och en insikt om att det fria ordet är förutsätningen för så många andra fri- och rättigheter.

Roger Wilson, kulturkorrespondent, Sveriges Radio
roger.wilson@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".