Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Vintersolstånd" på Dramaten

Publicerat måndag 19 januari 2015 kl 07.43
"Djävulsk bra och läskig"
(3:13 min)
Staffan Valdermar Holm
Staffan Valdemar Holl,. Foto: TT

Dramaten i Stockholm bjöd in regissören Staffan Valdemar Holm och scenografen Bente Lykke Møller att göra en uppsättning, vad de ville. Holm som senast arbetat i Tyskland under flera år tänkte att det skulle väl ändå ge någon utdelning så han bad dramatikern Roland Schimmelpfennig att skriva en pjäs direkt för den svenska nationalscenen. Schimmelpfennig åkte till Kuba och skrev och resultatet blev ”Vintersolstånd” som hade premiär i lördags i svensk översättning av Ulf Peter Hallberg. Maria Edström satt i salongen.

 Att se en uppsättning av en pjäs av Roland Schimmelpfennig är som att se en tecknad film där historien liksom berättas medan den ritas. Pjäserna är inte ett stycke avbildad verklighet utan, ja, berättas medan de spelas. Ofta är det skådespelarna själva som kommenterar skeendet, men nu på Dramaten har Staffan Valdemar Holm låtit alla dessa beskrivningar, små utvikningar, minnesbilder säjas av inspelade röster: skådespelare från flera av Sveriges teatrar, politiker som Lena Adelsohn Liljeroth och Mona Sahlin och kulturpersonligheter som Horace Engdahl och Arne Weise. I början tar ett slags gissningslek kanske lite av ens fokus men efterhand fungerar denna mångfald av röster både elegant och talande.

 Egentligen är det en rätt konventionell pjäs i botten med tiden, rummet och handlingens enhet. Bente Lykke Møllers illvita scenrum, med knappt en möbel och bilder som projiceras på väggen ska föreställa en borgerlig våning med en sån där härlig blandning av gammalt och nytt. Där bor Johan Holmbergs Albert, historiker och essäist med grava allergiska problem och hans hustru Anna Wallanders Bettina, filmare med titlar som ”En vecka i Tyskland”. Det är kvällen innan julafton och Annas mamma Corinna i Irene Lindhs alltid lika exakta komedienne-tolkning kommer på besök och i kölvattnet hennes nyfunne bekant, den märklige Rudolph. Magnus Ehrner spelar skickligt fram blandningen av jovialitet och hot från denne läkare, pianist, paraguayan men med anfäder från närmare trakter. Dessutom dyker Alberts vän och Bettinas nye älskare upp, konstnären Konrad som Mattias Silvell gör på pricken, en kulturman full av floskler och som gärna blottar sin muskulösa bringa.

 Men vem är han, mammans nyfunne vän, Rudolph, som vill kalla henne vid hennes andra och mer ursprungliga namn Gudrun och med sitt prat om gemenskap, sammanhang och konstens uppgift? Efter paus får han alla sjunga, a capella, i takt, i en mycket suggestiv scen - så härligt att uppfyllas av de stora tonerna! Och säjer han verkligen sånt som att det inte finns några framstående judiska kompositörer?  Eller är det nåt som styckets anti-hjälte Albert - svag, allergisk, en fegis enligt sin fru, bara inbillar sig? Johan Holmberg är helt fantastiskt som denne totalt oheroiske man, ingen att hålla handen när åskan går men en som vägrar förföras.

”Hur hittade du mig?” frågar han och det är nästan så vi i publiken vill fråga detsamma. Hur kom Schimmelpfennig på att skriva just en sån här pjäs, ”Vintersolstånd”, till den svenska nationalscenen och berättad av denna mångfald av röster?

Djävulsk bra och läskigt är det hursomhaver.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".