Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Och runt mig faller världen" av Marit Sahlström

Publicerat tisdag 20 januari 2015 kl 06.00
Marit Sahlströms roman Och runt mig faller världen recenseras av Anneli Dufva
(2:08 min)
Marit Sahlström foto: Helene Ringberg
Marit Sahlström foto: Helene Ringberg

Och runt mig faller världen", det är titeln på en ny svensk roman av debutanten Marit Sahlström, som handlar just om vad som händer när sorg och bedrövelser drabbar en, och hur man ändå lever vidare. Anneli Dufva har läst den:

När jag redan läst ut den här romanen är Marit Sahlström intervjuad i Dagens Nyheter och jag läser med stor nyfikenhet för att se hur mycket av boken som har verklig bakgrund. Inte för att jag egentligen tycker att det spelar roll. Det står roman på boken och då får man läsa den så - det är inte mer med det. Men i den här romanen är raden av händelser, av tunga sorger, så lång och svår att man skulle kunna tycka att det vore alltför spektakulärt om allt vore fiktivt. Fast så är inte fallet, förstår jag av intervjun, utan romanen är baserad på händelser i hennes egen familj.

Jag ska, i min tur, lämna till läsaren att följa dessa svarta tunga slag som sveper över familjen, ett efter ett, lämna till läsaren att häpna över hur tungt det kan vara, att bara försöka leva och göra en alldeles vanlig vardag.

Men jag vill berätta för samma läsare att det är ett förlopp som är värt att följa, att Marit Sahlström har lyckats göra litteratur av det hela.

För där är de, någonstans i en by. Mor, far och fyra döttrar, som i boken benämns Ett,Två,Tre och Fyra. I närheten bor också morföräldrarna, kallade Måsen och Räven.

Romanjaget tillhör Ett, den äldsta systern. Hon redogör stillsamt och återhållet för förloppet. Sahlströms språk är rakt och klart, ibland nästan journalaktigt registrerande, men också dröjande, som om det avsöker de minnesbilder det manar fram, liksom nosar sig tillbaka till det som var. Och så finns där också scener skrivna i kursiv och utan ett jag, som i ännu högre grad framkallar ett ögonblick.

Hur nära döden kan man gå och hur mycket död kan man tåla? Marit Sahlström svarar inte på det, kan inte veta det. Men hon kan beskriva både skörheten i sorgen och bräckligheten i kroppar som slutat äta.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".