Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Unga Sophie Bell" av Amanda Adolfsson

Publicerat torsdag 22 januari 2015 kl 06.00
Kulturnytts Jenny Teleman om "Unga Sophie Bell"
(2:36 min)
Felice Jankell och Hedda Stiernstedt i "Unga Sophie Bell". Foto: Breidablick Film AB / Pressbild
Felice Jankell och Hedda Stiernstedt i "Unga Sophie Bell". Foto: Breidablick Film AB / Pressbild

Amanda Adolfssons långfilmsdebut "Unga Sophie Bell" är en berättelse om ung vänskap, kärlek och ond bråd död. Jenny Teleman har sett en film om tonår med tonåringar för tonåringar.

Den unga Sophie Bell är i studentåldern och har det tryggt. Hennes villa är alldeles trävit, solen vräker in genom graciösa spetsgardiner, flickrumsväggen pryds enbart av grafiska blad av stiliserade blomrankor. Hon själv har mörkt rikt blankt lockigt hår, de enda platser som verkar existera utanför hennes hem är en bedövande havsutsikt en bit ifrån och en ljuvlig trädgård mycket nära. Hennes mamma och pappa är snälla.

Sophie Bell har klänning, tankekraft, resurser skönhet och gillar stallet, hon är nästan bara framtid. Men hon har en kärleksrelation också som löpt från barndomen. Till bästa väninnan Alice som går som barn i huset, nästan, de två gör allt tillsammans, smekar varandra armar, busar, ska åka till Berlin efter examen. Alice vill verkligen, Sophie kommer nog plugga i Lund ändå till slut.

Att ta studenten innebär ofta att säga adjö till symbiotiska skolvänskaper. Att tacka för den tid som varit och gå vidare till plugg, sex, jobb resor långt ifrån varandra.

Filmen "Unga Sophie Bell" handlar om denna passionerade, kravfyllda djupa vänskap som ska vårdas eller brytas, om den tidens förhöjda risk för dödliga katastrofer, om stor skuld och att bli vuxen på riktigt. Allt utsagt i sagobokssåsiga knallfärger och närbilder på rörliga munnar.

Som de äldsta tonåringarna ser världen inbillar jag mig, de vars viktiga föräldrar börjar inta statistroller då de stora barnen snart alldeles själva kan åka ut i Europa och lämna, börja erövra eller gå under.

En poetisk ungdomsfilm för just ungdomar, hör jag mig själv tänka. Enkel, dramatisk, fylld av all den riktiga hårda smärta och sökande som alltid utgår från...jag.. och mina kompisar.

För oss vuxna blir det alltså sorgset men pretentiöst, kontrasten mellan det stökiga Berlin och den stillsamma villan väl tydlig och jag vill ändå veta mer om Alice mamma än om henne.

Som det ska var alltså, en mäktig tonårsfilm för tonåringar att gå med tonåringar och se på.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".