Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"American sniper" av Clint Eastwood

Publicerat fredag 23 januari 2015 kl 06.00
Emma Engström om "American sniper"
(2:37 min)
Bradley Cooper i "American Sniper". Foto: AP/Warner Bros.Pictures/TT
Bradley Cooper i "American Sniper". Foto: AP/Warner Bros.Pictures/TT

Amerikanerna gick man ur huse för att se bioaktuella "American sniper" under premiärhelgen. Men Clint Eastwoods film om prickskytten Chris Kyle har också fått kritik. Kulturnytts Emma Engström undrar om Eastwood har sovit större delen av 2000-talet.

Det går att prata länge och väl om var de nationalistiska dragen i "American sniper" kommer ifrån. Är de resultatet av att Clint Eastwood har missat alla år av infekterad debatt om Irakkriget, eller har tongångarna i USA, och hur de reflekteras av Hollywood, åter blivit av den flaggviftande, machohyllande typen.

Men först en skruvad detalj. När vi möter huvudpersonen Chris Kyle, som har gått till historien som den prickskytt i USA som dödat flest, ligger han på ett tak i Irak och siktar mot en misstänkt kvinna och en liten pojke. Någon ropar "Gud är större" och...vad är det Kyle har på huvudet? Jo, En keps med texten "Charlie" över pannan.

Därifrån är det kört att se filmen utan att också ha dödsskjutningarna i Paris i bakhuvudet och tänka på sånt som religiöst motiverat våld. För verklighetens Chris Kyle tyckte att muslimerna var barbarer och filmens militärer på bägge sidorna anser sig ha Guds vrede med sig när de dödar.

Clint Eastwood anstränger sig hårt för att göra ett simpelt hjälteporträtt av Kyle, som gestaltas av en Bradley Cooper som byggt upp sig till oigenkännlighet. Men de moraliska bryderier som måste skrivas in i manus för att han inte ska bli en känslokall robot, gör honom bara mer osmaklig.

Och där filmen vräker sympati över den vuxne huvudpersonen, behandlas barnen styvmoderligt. Sällan har en film utsatt ett barn för så grovt våld, för att sedan kallt överge de med kameran.

Eastwood har alltid dragits åt det sentimentala, och gjort det med fingertoppskänsla i filmer som Broarna i madison county och Mystic river. Men nu verkar han ha förlorat omdömet. Visst, man kan försvara filmen med att den porträtterar en samhällsgrupp långt från det liberala USA – vapenlobbyns största fans – eller att den skildrar hur trasiga människor blir av krig. Men skildringen skriker efter fler perspektiv. Tiden är förbi då Hollywood kunde få en hel värld att nicka ikapp med den förenklade bilden av hjältar och bovar.

Att Clint Eastwood ändå försöker är intressant. På vägen lyckas han i alla fall - medvetet eller inte - belysa hur idéer som "hjältemod", "brödraskap" och "Gudstro" kan betraktas som en dygd på en plats - men som djävulens påfund om de dyker upp på en annan.

Emma Engström
emma.engstrom@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".