Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Götgatan" på Dramaten

Publicerat tisdag 27 januari 2015 kl 07.30
Bland brallisar och offerkoftor
(2:43 min)
Bahador Foladi och Sanna Sundqvist. Foto: Roger Stenberg
Bahador Foladi och Sanna Sundqvist. Foto: Roger Stenberg

 ”Götgatan” heter en ny pjäs av dramatikern Kristian Hallberg och regissören Jens Ohlin som hade premiär på Unga Dramaten i lördags. Det hela tar avstamp i ungdomskravallerna 1948 på stadsdelen Södermalm i Stockholm som på den tiden var lika demoniserad som förorterna i miljonprogrammet är i våra dagar. Sång och dans, jazz och söderslang kan säja väldigt mycket om vår tid, tycker Maria Edström som sett ”Götgatan”.

Det är det här jag gillar med teater – att man kan blanda och ge, lägga tidsplan på varandra och låta Söders 40-talsslang gifta sig med nusvenska, ”brallis” och ”offerkofta” huller om buller. SUTODA:s scenrum en antydd Medborgarplatsen, med den stora trappan och ”bad” i gul neon, eller kan man tolka det som i engelskan ”bad”. För det handlar kidsen på dåtidens Söder; slödder och kriminella eller fattiga och utestängda, inte ens på jazzhaket Nalen får de komma in.

Och då som nu kläms de unga mellan tredje statsmakten och politiker med ambitioner, som Sanna Sundqvists fru Arpi med rävboa, honungslen röst och idéer om individens egen kraft och journalister med sina undersökande reportage, som Shebly Niavaranis Niklas Svensson, en prydlig herre som knappt satt sin fot på Södermalm.  

Och det blinkas friskt åt alla håll, Bahador Foladis fd medlem i bildäcksligan och nu reko och uppåtsträvande Henning (blink, blink Fogelström), jazzen, musiken och danseleverna från Fryshuset som i en amerikansk musikal, Maia Hanssons Bergqvists Alice (swing it, magistern) och som trots sitt finska efternamn hävdar att hon kommer från Skånegatan, Babs däremot, Nanna Blondells intellektuella tjej med glasögon och bok, som när ansatt av journalisten sätter på sig solglasögon och tiger likt Angela Davies inför idiot-frågor. Och så Burret, Eric Stern med jättehår och i högform, allmänt skälld för tattare och med sitt hjärta som sitt viktigaste organ när Henning framhåller hjärnan.

För mitt all humor, energi och ja, charm som den här föreställningen pulserar av så finns hela diskussionen om strukturer och individen, om fattigdom och kriminalitet, om våld och uppror. Och om gamla konflikter med nya namn och på nya platser.

Men kidsen på Söder fick sin lokal sen, trots att de bråkat, då på 1940-talet. De skrev historia, hela den stora utbyggnaden av ungdomsgårdar med ungdomsverksamhet startade då. Man kunde ju inte ha ungdomen drivandes runt på gatorna…

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".