Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Skuggan av ett liv" av Hilary Mantel

Publicerat måndag 26 januari 2015 kl 06.00
"Tvära kast mellan galghumor och tårprickig sorg."
(2:39 min)

Det tog några år, men när genombrottet kom så blev det massivt - rentav världsomspännande. Den brittiska författaren Hilary Mantel var över 50 och hade skrivit många böcker när hon vann det prestigefulla litteraturpriset Man Booker Award för Wolf Hall, den första boken i en tänkt trilogi om Henrik den 8:es rådgivare Thomas Cromwell. Del två vann samma pris och många av oss väntar nu otåligt på att hon ska avsluta serien. Till dess kan vi passa på att läsa hennes självbiografi som nu kommer på svenska. Den skrevs innan det internationella genombrottet men ger läsarna mer kunskaper om denna mycket speciella författares liv och verk. På svenska har den fått titeln "Skuggan av ett liv", översatt till svenska av Marianne Mattsson. Elin Claeson har läst den.

Suget finns där från första stund, som en osynlig hand som tar tag i en och drar en inåt, neråt så att man strax simmar bland bokstäver och semikolon och aldrig någonsin vill röra sig mot ytan igen. I Mantels språk och värld vill jag vara. Bland de tvära kasten mellan galghumor och tårprickig sorg, bland de ofödda och dödas skuggor i knirriga trappor ja till och med hos de bistert blängande nunnorna i skolan.

Hilary Mantel tillbringar barndom och ungdom i ett par mindre orter i England, ungefär i höjd med Manchester. Barndomen präglas av att hon försöker förstå skillnaden på protestanter och katoliker, på att hon måste hålla tyst om det faktum att hennes föräldrar visserligen bor i samma hus men inte lever tillsammans och på att hon måste vakta sin svaga kropp. För hon är fysiskt svag men psykiskt stark ja, kanske är hon till och med lite synsk.

Den vuxna Hilary Mantel för in läsaren i huvudet på den 3,4,5-åriga "ilary", och där inne är världen magisk, farlig och allt är möjligt - självklart kommer hon snart att bli en pojke! Det är väl bara att vänta lite... eller? När luften går ur fantasierna känner jag femåringens smärta även utanför boksidorna.

Hilary Mantels självbiografi är visserligen skriven före det stora genombrottet, men hon är redan då är en erkänd författare och kritiker och den rösten hörs i berättelsen: Hur mycket kan vara sant i en författares självbiografi tycks hon fråga sig själv; är det möjligt att beskriva den där skuggan som följt henne genom livet?

Jag behöver inte veta om hon utelämnar visst och lägger till annat - jag följer henne oavsett. Och skuggan, ja det är den där svaga kroppen. Vars plågor, krämpor, blödningar och svimningsanfall det tar många år att hitta orsaken till. För många år med för många felmedicineringar, för stark psykofarmaka, för många ingrepp.

Sorgen randar sidorna utan att klibba fast eller bli självömkande. De ofödda döttrarna vinkar från trappavsatsen. Skuggan verkar ändå ha byggt en starkare kvinna under lagren av kortisonuppsvullenhet. Även om denna memoar gör halt där en ny era börjar så berättar den om en tid, och början av ett liv på ett sätt jag inte velat vara utan.

Elin Claeson
elin.claeson@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".