Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Jesper Svenbro: "Ekeby trafikförening"

Publicerat onsdag 28 januari 2015 kl 06.00
Göran Sommardal om Jesper Svenbros "Ekeby trafikförening"
(4:40 min)
Jesper Svenbro. Foto: Anna Simonsson / SvD / TT
Jesper Svenbro. Foto: Anna Simonsson / SvD / TT

Jesper Svenbro är klassisk filolog, poet och essäist. I sin nya diktsamling förenar han sina böjelser och färdigheter. Hans förra diktsamlingen böjde sig mot målaren Carl Fredrik Hill. Den nya uppehåller sig vid det boserupska filosofikollektivet Ekeby trafikförening, en sammanslutning som finner ständigt nya skäl att korsa Styx, och tillbaka. Göran Sommardal har läst Ekeby trafikförening.

Jag märker att jag läser den här diktsamlingen av Jesper Svenbro med en säregen växling mellan fascination och förströddhet. När Svenbro skrev riktigt "svåra" dikter, som i Element till en kosmologi, från 1979, var man tvungen att spänna uppmärksamheten ända in på versmått och versfötter. När han sedan från början av 90-talet, med samlingen Samisk Apollon, dök ner i det självbiografiska var det möjligt att röra sig mer obesvärat i det svenbroska pastorshemmanet och dess familjehistoriska förgreningar. Minnen utkristalliserades. Narrativa dikter uppstod. Det antika ficks att återvända till barndomens eviga för alltid. Eller som i diktsamlingen Krigsroman, där blicken vänds bakåt, utåt, bortåt, och inåt.

Med förra årets Hill-bok var det som om strömriktningen vände. Den antika idé- och poesivärlden har alltid varit intensivt om än ställvis mindre synligt närvarande i Svenbros poesi, men nu var det som om den inte bara belägrade Lunda-staden, utan, med Carl Fredrik Hills hjälp, återtog den diskursiva hegemonin, i en version självfallet filtrerad genom Svenbros moderna läsning. Nu är det i stället den egna lärdomshistorien som invaderar självbiografin.

Om tidsskikten i historien om den historiske Hill och den mytiske Adastros var någorlunda lagrade och ordnade, så är det som om poeten i Ekeby trafikförening är beredd att uppge en del av de pedagogiska ordningsanspråken. Här vandrar de försokratiska filosoferna ut och in i sina moderna medpoler. Pythagoras dyker upp i kavaj, och lite senare förvandlades han med hjälp en geografiskt närbelägen romanförfattare till mellannamnet i en ytterligare förädlad gestalt vid namn Gösta "Pythagoras" Berling. Den pythagoreiske matematikern Archytas inkarnerad till aritmetiskt sinnad häst överrumplar en besökande Gunnar Ekelöf, lätt tvetydigt presenterad som Horatius-läsare. Karl Popper bebor lämpligtvis SSU:s kolonistuga i närheten. Herakleitos diskuterar med marxist-leninister. En Wittgenstein-papegoja är tillrest från Lund. Rachel Carson och Godard kommer med på ett hörn. Och Don Cherrys envetna trumpet ljuder i traktens musik.

Det är som om Svenbro ville visa att alla vägar bär till den försokratiska filosofin, till pythagorerna. Att han gör det med en sån associativ precision och påhittig gestaltning kan ändå inte bota min förströddhet. Jag förmår helt enkelt inte läsa poesin, den narrativa dikten, och samtidigt smälta, eller värja mig mot, vilken sorts specifik antagonism som råder mellan Parmenides och Herakleistos. Det går bara att bota denna hänsynslösa kronologi- och existensupplösande rikedom med förströddhet. Att inte bekymra sig om de gammalgrekiska uttrycken som dyker upp, att inte söka upp de exakt hänvisningar till originaltexterna, utan att i denna läsande förströddhet finna fascinationen inför en text som helt enkelt ger fan i att vara tillrättalagt pedagogisk. Som på sätt och vis är både omedveten och obesvärad om sin svårartade rikedom.

Kanske hade jag önskat mig några ytterligare poetiska show-stoppers, som Empedokles' utläggning av frågan "hur benen bildas i den havandes liv", i Svenbros berättelsekrans. Men om det är som Aisopos föreslog, i en fabel som La Fontaine gjorde ännu roligare, att människan härstammar från grodan. Då, utgör Jesper Svenbros nya bok ett exempel på hennes mest intrikata filosofisk-poetiska kväkande.

Göran Sommardal
goran.sommardal@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".