Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ola Nilsson: "Isidor och Paula"

Publicerat tisdag 3 februari 2015 kl 06.00
Recension av Ola Nilssons "Isidor och Paula"
(2:43 min)
Ola Nilsson
Författaren Ola Nilsson. Foto: Cato Lein

Författaren Ola Nilsson har genom trilogin Änglarna, Hundarna och Kärleken gömmer minnet som alla berättar om folk i en jämtländsk by etablerat sig som en knivskarp skildrare av ett nutida Norrland. Men i sin nya roman Isidor och Paula har han istället vänt blicken mot människorna som bor i storstaden. Jenny Aschenbrenner har läst den.

En inåkning: "växeltungan på spåret framför honom ändrar läge med en dov smäll och signalen slår så småningom över till grönt"

Stockholm såsom det ser ut från förärsätet nere i tunnlarna. Raspiga röster från trafikledare, från de andra förarna, om tiggare och andra lösdrivare som smutsar ner de allmäna transportmedlen, konflikten mellan empati och intolerans manifesterat i alla de olika sätt man kan hantera att det sitter en "sovande" i vagnen, kodordet för alkis.

Ola Nilsson inleder sin nya roman med en hypnotisk gestaltning av hur en vardag för en t-baneförare ser ut, med den ständiga hotet om att råka på en hoppare svävande över varje sekund. Också en sorts frihet i ensamheten där i förarhytten.

Från den smutsiga samtidsvardagen i de norrländska byar som hittills varit Ola Nilssons universum till en lika smutsig, lika åsidosatt och underprivilegierad vardag i storstaden.

In kliver Paula, tunnelbaneföraren Isidors kusin. En människa nästan helt utan vilja att leva. En som sitter kvar i samma spartanska källarrum där hon hamnade den allra första tiden i Stockholm, sitter och ser dum-tv äta upp hennes dagar när hon inte känner att mörkret ätit sig så stort att det är dags att skriva in sig på psyket. Och Isidor som egentligen lever bara för att försöka rädda henne, det är hans sjukdom.

Vi får följa kusinerna till en barndom innan de bytte namn, då de fortfarande hette Elin och Andreas och fantasilekarna fortfarande hade en öppning mot verkligheten. Vi får se hur de vuxnas grymhet stänger den dörren. Elins mamma misshandlar henne brutalt, deras mormor tvingar alla att släta över, två mödrar och mormor fast i en djupt destruktiv symbios, slutna runt ett svart förflutet, det går inte att gå ur en sådan barndom oskadd.

Och visst är det starka bilder som Ola Nilsson förmedlar i sina både kärva och nära skildring av hur Isidor och Paula drar ner varandra till antitesen till liv. Men det finns också något schematisk och tillrättalagt i den psykologiska följdriktigheten i deras öde. Kartan ritades långt innan de placerades in i den, Isidor och Paula, Andreas och Elin, har bara att traska på längs de utstakade stigarna.

Starkast bär jag med min en färd genom Stockholms tunnelsystem tidigt en morgon: "De kör sina tåg som skyttlar i en väv."

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".