Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Charlotte Gyllenhammar på Göteborgs Konstmuseum

Publicerat onsdag 4 februari 2015 kl 06.01
"Det är inte alla utställningar som får en att tänka på både Botticellis 'Venus födelse' och på Barnens Trafikklubb."
(2:35 min)
Charlotte Gyllenhammar, Night Ascend, 2014. Foto: Stefan Bohlin
Charlotte Gyllenhammar, Night Ascend, 2014. Foto: Stefan Bohlin

Charlotte Gyllenhammar hör sedan mitten av 1990-talet till Sveriges mest tongivande konstnärer, verksam både inom skulptur, foto och film. Hon har också gjort offentliga utsmyckningar, till exempel Göteborgs Stads Minnesmärke över Raoul Wallenberg. Och just i Göteborg är nu Gyllenhammar aktuell på konstmuseet med en stor separatutställning med verk från 1996 och framåt. Måns Hirschfeldt har varit där.

Det är inte alla utställningar som får en att tänka på både Botticellis "Venus födelse" och på Barnens Trafikklubb med Anita och Televinken, men Charlotte Gyllenhammars konst öppnar verkligen för ett myller av associationer - ofta på teman som tillblivelse, skapelse, omsorg, oro och utsatthet.

I utställningens tre salar finns ett otal varianter på den form som blivit hennes signum, den veckade kjolen, med lager på lager av tyll. I stora fotografier liknar den en mussla eller snäcka med en kvinna med pärlhalsband djupt bland tyll-lagren. Hon faller eller går till väders. Det är den där snäckformen som får mig att tänka på Botticelli - och Venus röda går hår går också igen, men hos Gyllenhammar som eldsflammor i serie nya fotografier och en video. En kvinna i vit klänning brinner, är det kanske slutet för "the mad woman in the attic" eller en Fågel Fenix? Lågorna både förtär henne och ger henne vingar.

Elden ser också ut att ha slickat flera svarta skulpturer där kjolen är grundformen, men också påminner om en ros, en klocka eller en gjutform där något nytt kan bli till. Eller stelna. Det rör sig mellan de polerna: frihet och tvång, fallande och uppåtstigande. Ofta på samma gång.

Men alla mina inspirerade referenser till trots, så är det här mest av allt Charlotte Gyllenhammars helt egna formvärld och på Göteborgs konstmuseum får den verkligen komma suveränt till sin rätt. Salarna ligger i terasser, vi ser från en till nästa och verken kan liksom viska till varandra på håll. När vi sedan närmar oss så är vart ett urstarkt för själv och helt uppslukande.

Allra längst sitter jag på huk bredvid en grupp grå barnskulpturer i obränd lera. De sitter på golvet, ordentligt påbylsade med överdragsbyxor och jackor och kapuschonger och stirrar mot en skärm, med en kort svartvit nyhetsfilm som visar miljonärsonen John Paul Getty efter att han släpptes av sina kidnappare i Italien 1973 och precis återförenats med sin mamma.

Inpackade i omsorg sitter lerbarnen där och stirrar som förhäxade. Men redan Televinken visste att även om kapuschongen värmer, så ger den skygglappar och man anar inte faran för än det är för sent.

Måns Hirschfeldt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".