Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"De osynliga" av Roy Jacobsen

Publicerat måndag 9 februari 2015 kl 06.00
En historia om livet - skrämmande, våldsamt och underbart
(2:31 min)
Roy Jacobsen. Pressbild:Fredrik Arff.
Roy Jacobsen. Pressbild:Fredrik Arff.

Den norske författaren Roy Jacobsen fick sitt genombrott med den brett upplagda romanen Segerherrar för 25 år sedan. En släkthistoria som speglade större delen av 1900-talet.  Nu är han tillbaka i samma miljö, en fiskarö i nord-Norge,och den här gången  utgår han från verkliga händelser, mellan åren 1913 och 1928. Romanen heter De osynliga och Ulla Strängberg har läst den.

På ön Barrøy bor Hans Barrøy och hans familj; hustrun Maria, den lilla dottern Ingrid och den ogifta systern Barbro som är ”lite eljest” som Torgny Lindgren skulle ha uttryckt det. De lever av fisket- förstärkt med en årlig expedition till Lofoten - och dunet från ejdrarna. Det är ett hårt liv för alla. Torven ska skäras, dunet ska rensas, långreven ska agnas och näten bredas ut på torkställningar. En dagsrodd bort ligger fastlandet med prästgård och sillfabrik.

”De osynliga ” är en berättelse som anknyter till samma tematik som ”Segerherrar: ”Vad händer när moderniteten tränger sig på och raserar gamla livsmönster? När mjölkbåten lägger till vid ön, blir den symbolen för den nya tiden. Nu har Barrøy samma tidräkning som fastlandet. Men vad gick förlorat på vägen? 

Det här är inget annat än en storslagen roman. Den berättar, på dialekt (som översättaren menar är inspirerad av Evert Taubes "Jag kommer av ett brusand hav" - att översätta Helgelandsmålet är förstås ogörligt) om några människoöden som stretar och släpar i stormar och under missväxt, som liksom växer ihop av den kraft som kommer ur viljan att överleva.

Vare sig det gäller att borra en brunn eller anlägga en brygga - kraften finns där, men också vemodet och tystnaden, som får Ingrid att längta efter något annat; att promenera arm i arm med klasskamraterna i blommig klänning, att vara en av dem som bor i vita hus med trädgård och handlar i handelsboden.

Ingrid är den starkast lysande stjärnan i "De osynliga". Hon är seg som en fjällbjörk och blir till slut den som håller ihop familjen i kraft av sin personlighet. ”En havets dotter”, skriver Jacobsen, "som inte ser de grova vågorna som ett hot utan som en lösning på det mesta".

Roy Jacobsen sysslar inte med glesbygdsnostalgi.  Han har ett tydligt klassperspektiv. Hans kustlandskap är svindlande vackert och ensamt och kargt, en påminnelse om att det inte var så länge sedan nordborna klamrade sig fast på smågårdar i ett bistert klimat. Utfattigt. Omänskligt. Hans språk, som bär släktskap med Kerstin Ekmans, blir aldrig sentimentalt.  Han skriver precist och poetiskt. Så blir ”De osynliga” rätt och slätt en historia om livet: skrämmande, våldsamt och underbart.

"De osynliga"
Roy Jacobsen
Översättning Staffan Söderblom

  

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".