Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Horisonten" av Patrick Modiano

Publicerat tisdag 10 februari 2015 kl 06.00
Anneli Dufva om Patrick Modianos roman "Horisonten"
(3:02 min)
Patrick Modiano.
Patrick Modiano.

Den franske författaren Patrick Modiano fick, som bekant, Nobelpriset i litteratur förra året. På svenska finns redan en rad titlar av honom, men nu kommer ytterligaren en. Det är romanen Horisonten, som gavs ut 2010 i Frankrike. Den svenska översättningen är gjord av Anna Säflund -Orstadius och Kulturnytts läsare är Anneli Dufva.

När jag intervjuade Patrick Modiano i hans hem i Paris i samband med att han fick Nobelpriset i höstas, så kom vi att tala om att han ibland nästan anklagats för att skriva samma bok om och om igen, eftersom hans böcker på så många sätt påminner om och speglar varandra. På frågan om han själv har någon favorit bland sina romaner svarade han att för honom är inte varje bok det viktiga, utan det handlar snarare om passager, om enskilda stycken med nästan poetisk lyster - om mellanrummen i intrigen.

Och Horisonten fogar sig väl in i denna rad av Modiano-romaner, som nästan skulle kunna liknas vid portar in mot en och samma minnesgård.

Redan på första sidan dyker den karakteristiska markören, den svarta anteckningsboken, upp. Den, i vilken man kan skriva upp namn, adresser och hågkomster i det eviga sökandet efter den tid som flytt, det liv som var. Och även om huvudpersonen här heter Bosmans, så får han mot slutet av romanen också ett förnamn: Jean, vilket är Modianos första förnamn och det namn han ofta ger sitt alter ego i romanerna. Hon dyker upp också "hon som påstods vara hans mor" - någon han inte vill möta, men som finns och rör sig i staden Paris. Och så där kan man hålla på. Man kan känna igen sig och känna sig hemma. Eller inte.

För lika väl som man kan falla för det lågmält intensiva som Modiano har i sitt på ytan så enkla berättande, så kan man missa det. Jag har mött flera som läst honom och inte fångats av stämningen och då inte heller sett storheten.

Inget konstigt med det. Konstupplevelser handlar alltid om våglängder, om en sorts personlig tonträff. Men när någon fått Nobelpris, då är det som om vissa nästan kräver att alla plötsligt ska träffas av samme författare…

I Horisonten minns Bosmans en ungdomsförälskelse, vilket i sin tur får honom att finna fler spår från den tiden och för oss som läsare ut i ett stillsamt men fritt sökande kring hur det faktiskt var. Då.

Och om man läser lika stilla, så finns där en rad berättelser om barn, övergivenhet, hemlöshet och längtan efter kärlek, frihet - ja, horisonten.

En rad berättelser, som Modiano tvinnar och väver till en, för att sedan ändå låta sprida sig och bli till nya betydelser på den där gården av minnen han bygger ifrån.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".