Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Det flygande barnet" av Roland Schimmelpfennig på Orionteatern

Publicerat tisdag 10 februari 2015 kl 06.00
Det flygande barnet av Schimmelpfennig på Orionteatern
(2:06 min)
Vanna Rosenberg och Gustaf Hammarsten i Det flygande barnet. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Vanna Rosenberg och Gustaf Hammarsten i Det flygande barnet. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Att förlora ett barn, sitt barn... det måste väl vara varje förälders mardröm. Pjäsen Det flygande barnet handlar om just det och den hade Sverigepremiär i helgen på Orionteatern i Stockholm. Den är skriven av den mycket uppmärksammade tyske dramatikern Roland Schimmelpfennig, den regisseras av Lars Rudolfsson och i huvudrollerna ser vi Vanna Rosenberg och Gustaf Hammarsten.

Den börjar med tung, riktigt tung musik och slutar i de skiraste toner.

Och mellan de här extrema uttrycken - ja, så vandrar också föreställningen.

Det handlar om plågande, skärande sorg och analytisk distans. Schimmelpfennigs text går framåt, men vissa stycken tas om och om - repetetiv, precis som sorgen kan vara när ens barn har dött. Det handlar också om frånvaron i våra liv - att vi pysslar med så mycket annat och glömmer att vara närvarande. Vi letar efter möjlighet till otrohet i stället för att njuta av våra barn när de, till exempel, har konsert i kyrkan. Vi tänker ofta på regnskogens skövlingar bara för att föreläsaren är sexig.

Och vi letar efter volymknappen på bilstereon och dödar samtidigt vårt barn.

Regissören Lars Rudolfsson berättar skickligt det här genom både expressivt raseri och ansikten stilla "tecknade i smärta". Föreställningen är 90 minuter lång och vi ser den stående. Vi är så att säga själva på språng. När de är i kyrkan, när de är på väg i natten är vi det också. Där vi står, byter fot, hittar en bättre plats och väntar bland alla andra mörka människor har vi samma kroppar, samma hållning som de olyckliga på scenen.

Musiken är skapad av tung-jazzrock trion Fire!, sångarna David Sandström från Refused och Mariam Wallentin från Wildbirds & Peacedrums - musikervalen blir en möjlighet att gå snabbt mellan stillhet och vilda attacker.

Skådespelarna Vanna Rosenberg och Gustaf Hammarsten utstrålar en vänlighet som gör att jag kan identifiera mig mitt i den vilda vresigheten och i den apatiska tomheten på scenen. Vi ser en helhet, otäck helhet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".